”Det ska inte behöva vara ett kall att engagera sig politiskt”
Det var inte riktigt så här jag tänkte det skulle sluta med icke beviljad ansvarsfrihet. Men när kommunfullmäktige fattar det beslutet får man ta konsekvensen av det. Moral, heder och inte minst min stolthet gör att det nu blir otänkbart att fortsätta i socialnämnden trots att jag känner stöd från stora delar min partigrupp. Men att inte få ansvarsfrihet i kommunfullmäktige är så nära en misstroendeförklaring man kan komma.
För sex år sedan trodde jag aldrig att jag skulle sitta i en socialnämnd men jag har faktiskt trivts bra, känt att jag gjort skillnad och har lärt mig mycket om samhället. Särskilt alla individärenden har berört mig och de har många gånger varit tufft att ta del av dessa. Nu när jag lämnar är det tyvärr inte många politiker kvar i arbetsutskottet som suttit några år och tillförskansat sig kunskap och bakgrundshistoria i de många återkommande individärendena. Jag hoppas att denna brist på kontinuitet inte försämrar kvalitén på besluten.
Eftersom jag tycker det var ett felaktigt beslut, av både revisorerna och kommunfullmäktige, att inte bevilja ansvarsfrihet ska jag kosta på mig att vara lite bitter en tid framöver. Det är alltid lätt att döma någon när man har facit i handen. Men jag tror knappt någon politiker hade agerar annorlunda vid varje given tidpunkt, med det kunskapsläget som var då, än vad vi i nämnden gjorde under 2018.
Vad jag särskilt vänder mig emot är argumentet att man var tvungen att fatta detta beslut för revisorerna eller deras experter förordade icke ansvarsfrihet. Alla beslut som tas i en politisk församling måste vara valbara. Om man blint följer vad experter eller tjänstemän föreslår nervärderar man sig som politiker och i förlängningen avskaffar demokratin för ett teknokratiskt samhälle.
Jag är också lite orolig för efterverkningarna av denna icke beviljade ansvarsfrihet. Vilka signaler sänder det till alla fritidspolitiker och vilket politikerklimat odlas? Man ska aldrig smita ifrån sitt ansvar men kraven på fritidspolitiker riskerar att blir orimligt höga. Om risken med ett uppdrag vida överstiger belöningen kommer det att leda till svårighet att rekrytera nya politiker. Det ska inte behöva vara ett kall att engagera sig politiskt.
Som ett sista förtydligande vill jag bara meddela att jag i nuläget inte har några planer på att avsäga mig min plats i varken kommunstyrelsen eller kommunfullmäktige. Det får i så fall bli något att diskutera vidare i min partigruppen.
Morgan Kullberg (M), före detta 2:e vice ordförande socialnämnden
