Offentliga skulpturer ingen mänsklig rättighet
Det så kallade samstyret i Sölvesborg - alltså Sverigedemokraterna, Moderaterna, Kristdemokraterna och SoL-partiet - vill i sitt budgetförslag bland annat Fritids- och kulturnämnden ska utreda ett borttagande av den så kallade enprocentsregeln. Det vill säga den frivilliga regel som finns i vissa kommuner och som innebär att minst en procent av kostnaderna för en kommunal ny- eller ombyggnation ska gå till konstnärlig utsmyckning.
Det fick på tisdagen Konstnärernas Riksorganisation att gå i taket. I ett överspänt pressmeddelande gick Sveriges konstnärskår ut och menade att förslaget står i strid med Förenta Nationernas deklaration om de mänskliga fri- och rättigheterna (!).
”Förslagen går på tvärs även med de mänskliga rättigheterna. Tillgång till bildning, språk och kultur är grundstenar i ett demokratiskt samhälle och fastslagna i FN:s deklaration för mänskliga rättigheter som fyller 70 år om ett par veckor”, sade organisationens talesperson, Sofia de la Fuente, i pressmeddelandet som fick stort genomslag.
Det är, rent ut sagt, en löjlig användning av deklarationen om de mänskliga rättigheterna från konstnärernas sida.
Därmed inte sagt att konstnärlig utsmyckning är oviktig. Det finns en lång och stolt historia i Sverige av att föra ut samtidskonsten i våra byggda miljöer, att på så sätt demokratisera konsten. Och det finns goda argument för kommuner att satsa på konstnärlig utsmyckning. Med den kan annars tråkiga offentliga miljöer bli intressanta och spännande, i bland till och med vackra. Med den kan människor som vanligtvis inte möter konst och kultur komma i kontakt med samtidskonst - mitt i deras vardag. På torget eller i skolkorridoren.
Men om en kommun inte gör detta, eller väljer att sluta med det, står detta inte i strid med våra mänskliga fri- och rättigheter. Det är i så fall något att beklaga, men en kritisk argumentation bör inte utgå utifrån de mänskliga fri- och rättigheterna.
I stället finns här en uppenbar risk att en slentrianmässig hänvisning till våra mänskliga fri- och rättigheter i själva verket underminerar deras viktiga budskap: att det finns några grundläggande och universella fri- och rättigheter som alla människor omfattas av - och som alla stater ska respektera. Dit hör exempelvis att alla ska behandlas lika inför lagen, rätten att söka asyl, rätten till religionsfrihet och rätten till yttrandefrihet. Men rätten till fler skulpturer? Eller rätten till offentliga konstinköp? Knappast. Nej, spara hänvisningar till de mänskliga fri- och rättigheterna till bättre tillfällen.
Det är att beklaga att samstyret i Sölvesborg vill skära ner på kommunens kulturanslag. Men när Konstnärernas Riksorganisationen, i denna fråga, viftar mänskliga fri- och rättigheterna gör de bort sig.
