Hörvikens IF klart för division 3

HÖRVIKEN Artikeln publicerades
Foto:Lena Ehring

För första gången sedan 2005 är Hörvikens IF tillbaka i division 3.

Sven-Olle Nilsson, som snart har varit ordförande i föreningen i 35 år, ser avancemanget som sin försenade 70-årspresent.

– Hörvikens IF betyder allt för mig.

Hörvikens IF–Lyckå FF 2–0 (0–0)

Målen: Simon Sjöblom 2.

Sven-Olle Nilsson har suttit i styrelsen i Hörvikens IF i 50 år och som aktiv gjorde han oräkneliga matcher i a-laget.

– Det måste ju ha blivit bortåt 300–400 matcher. Det finns nog ingen riktig statistisk på det.

Däremot minns Sven-Olle första säsongen i a-laget.

– Det var 1963. Vi hade gått upp i division 3 året innan.

Anda gången Hörviken hälsade på i ett finare rum än division 4 var 1986. Sedan dröjde det nästan 20 år, ända till 2005 då en viss Anders Torstensson var tränare.

– Vi hade ett riktigt bra lag då, säger Torstensson där han står på Gröna Vallen och följer Hörvikens försök att betvinga Lyckå FF, hindret på vägen mot seriesegern.

Det är krampaktigt och Lyckå, som kämpar i de nedre regionerna av tabellen, bjuder bra motstånd.

– Prestationen var inte bra, men vi tog våra tre poäng, säger Hörvikentränaren Jacob Lennartsson.

Drygt 20 minuter in i andra halvlek når Simon Sjöblom högre än alla andra på ett inlägg och gör förlösande 1–0.

Bara ett par minuter senare når Sjöblom högst igen, denna gången på en hörna, och gör 2–0.

Till slut kunde till och med Sven-Olle Nilsson andas ut.

– Den värmen jag känner nu… att få uppleva det här en gång till på gamla dagar, det är fantastiskt. Den här andan som den här lilla byn kan få fram, den finns ingen annanstans.

William Leandersson, seriens elegantaste mittback och general för en defensiv styrka som bara släppt in fem mål på 17 matcher, känner bara glädje över de förlösande målen och över seriesegern.

– Det här var min fjärde serieseger i karriären, tre innan med Mjällby AIF och så denna med Hörviken. Oavsett serie så är det samma känsla att få vinna något.

För Leandersson var 2–0-segern också ett sätt att betala tillbaka till Hörvikens IF eftersom samvetet gnagt i honom sedan sommaren 2015.

– Simon Sjöblom och jag spelade i Hörviken våren 2015.

Ett Mjällby AIF i superettankris kallade på Leandersson och Sjöblom.

– Det kändes lite som om vi lämnade Hörviken i sticket för att försöka hjälpa Mjällby, säger Leandersson.

Ett Hörviken utan sina stöttepelare klappade, trots en klar serieledning, igenom, och tog inte steget upp och lika illa gick det för Mjällby som åkte ur superettan.

– Man kan väl säga att vi inte hjälpte något lag den gången, men nu känner jag att vi har betalat tillbaka lite, säger Leandersson.