Här finns kunskapen sedan lång tid tillbaka

Karlskrona

Även om det mest pratas ubåtar nuförtiden har Karlskronavarvet en tung tradition av att bygga ytfartyg.

Möjligheterna - också till civilproduktion - ruvar återigen bakom hörnet.

Nytillverkningen av ubåten A 26 och upprustningen av ubåtarna i Gotlandsserien omfattar enorma belopp - och har dominerat rubrikerna på senare år.

Men varvets kompetens för att bygga ytfartyg finns kvar och vilar på en bastant och historierik tyngd.

På 70-talet var bygget av torpedbåtarna (senare robotbåtar) i Spicaklassen banbrytande. Det byggdes tolv stycken och alla trodde att det skulle bli mer.

– De fungerade hur bra som helst. Men det fanns ett motköpsavtal, ett slags politisk beslut, som gjorde att fortsättningen landade i Norge där det byggdes en modifierad typ, en slags vedettbåtar i samma modell, förklarar Sven-Erik Hellbratt i Karlskrona. Han var tills för några år sedan chef för varvets fartygskonstruktionsavdelning och var bland annat med och konstruerade skroven till den senaste generationen stridfartyg, korvetterna i Visbyklassen. I dag är han pensionär.

Men han minns också 70-talet som en storhetstid för varvets civila produktion.

– Det var då som den nya skrovhallen byggdes. Varvet hade 400 man som bara jobbade med civil produktionen. De jobbade mycket med sektioner till storvarven runt om i landet, akterskeppssektioner och roder till exempel.

Bland annat byggde Karlskronavarvet också fem civila rorofartyg (roll on-roll off, lastfartyg).

Men den stora varvskrisen kom krypande som slog hårt mot de stora varven och drabbade också Karlskrona.

Nästa stora steg i en utveckling av fartygsproduktionen kom en bit in på 80-talet. Man var redo att prova nya kompositmaterial i Landsortsklassen minjaktfartyg (som bytte namn till Kosterklassen efter tredje båten).

Det gav spin off effekter med leveranser till Singapores flotta och faktiskt till Danmark. Där handlade det främst om en tekniköverföring som hjälpte danskarna till egen produktion.

– Vi byggde första skrovet och sedan fortsatte danskarna med sammanlagt 14 fartyg i Aalborg på ett varv som idag är nedlagt, minns Sven-Erik Hellbratt.

Samtidigt fortsatte samarbetet med Singapore, sedan 2013 i tillverkningen av överbyggnader till åtta specialbyggda patrullfartyg.

Produktionen på den civila fartygssidan har under tiden ebbat ut. Men den borde ingalunda var slagen ur brädet. Tvärtom, enligt Sven-Erik Hellbratt.

– Det fanns på sina håll ett allmänt motstånd mot passagerarbåtar i komposit. Många redare vågade inte köpa dem för att materialet på den tiden inte ansågs uppfylla kraven på brandsäkerhet, då reglerna inte var samma i olika länder. Men det har man löst i dag, säger han.

– Numera går det att bygga även stora passagerarkryssare i materialet med samma brandsäkerhet som en stålbåt. Initialt är komposit lite dyrare, men fartyget blir samtidigt lättare. Just nu har råoljepriset sjunkit så kraftigt att moroten med väsentligt lägre bränslekostnader är borta.

– Men jag tror definitivt att det finns en möjlighet att öppna på den civila sidan igen. I Karlskrona, säger Sven-Erik Hellbratt optimistiskt.

Gunnar Öhlund är marknadschef på Saab Kockums i dag:

– Det har inte prioritet, men kan heller inte uteslutas. Vi har varit inne och tittat på olika alternativ i komposit. Kraven har varit tuffa på materialet, men vi har också varit med på resan och bidragit till utvecklingen som gett nya möjligheter.