Christian Hylse: Christian Hylse: ”Veckan då Blekinge strålande i kunglig prinsessglans”
Jag har länge drömt om att Blekinge ska bli ett furstendöme och att Michael Helgesson eller någon annan frisinnad kulturprofil ska leda oss vidare in i framtiden. Nu blev vi ett hertigdöme i ställe. Eller hertiginnadöme.
Prinsessan Adrienne har ingen aning om detta ännu. Hon känner inte bygden. Har aldrig besökt backarna i Boafall, bruket i Mörrum eller ens Bäckahästen i Brunnsparken.
Ändå är hon hertiginna av Blekinge.
Och kommer säkert hit en dag för att inviga någon lekpark eller strövstig. Hon kommer sannolikt klappa ett eller två eller till och med tre mufflonfår på viltreservatet Eriksberg också. Av bara farten. Mamma Madeleine kommer stå bredvid och le, som hon alltid gör. Och pappa Chris, eller förlåt Herr Chris O‘Neill som han heter numera, lär stå bredvid och ... ja, se ut som Herr Chris alltid gör. Lite lätt och lagom surmulen. Som en snålblåsig, duggregnstisdag i oktober, precis innan tandläkarbesöket.
Det kan kvitta.
Vi har en hertiginna ändå.
De kunde ju lika gärna valt Öland. Eller Kalmar län och fått den väldigt långa ön på köpet.
Kanske fick vi tröstpriset. Det blir kanske inga fler kungliga avkommor på några decennier.
Men ett tröstpris är också ett pris. En sistaplats är också en plats.
Nu ska hon få en present av oss. Nej, vi ska inte ut och skramla insamlingsbössa vid varuhusen. Länsstyrelsen betalar. Landshövdingen pröjsar med statliga slantar. Våra pengar alltså.
Övriga prins- och prinsessbarn har fått rejäla gåvor av sina respektive hertigdömen. Ett äventyrslekplats vid Skuleberget, Ångermanland, ett sällsynt föl från Gotland och en rastplats med tillhörande skidspår i Dalarna och så vidare.
Det funkar alltså inte att komma dragandes med en bakre länkarm till en Volvo XC60. Hur ny och skinande blank den än må vara. Eller ett tjusigt broderi föreställandes Tarketts mattfabrik utanför Ronneby.
Vi måste ge hertiginnan någonting bestående. Och helst en plats eller ett ting som alla blekingar har glädje och nytta av.
En dam mejlade mig och föreslog att vi skulle skänka Karön i Ronneby skärgård till prinsessan Adrienne.
Då skulle vi naturligtvis knäcka alla andra dopgåvor, men någon måtta på festligheterna får det vara.
Andra har föreslagit att döpa gator eller vägar efter henne. Eller namnge en insjö i Blekinges allra djupaste skogbygder efter Adrienne.
Det är ju hedersamt. Men knappast någonting som är särskilt lattjo i samband med dopet.
– Här har du en insjö. Vi mejlar GPS-koordinaterna till din mamma och pappa, men sjön ligger någonstans mellan Halahult och Backaryd. Undvik dock vägarna i området vintertid.
Att ge bort djur är dock spännande och engagerande.
Jag vet inte hur gamla ekoxar blir, men att sörja förlorade husdjur, små som stora, är också lärdom.
