Ett besök i strumpfabriken

Backaryd ,
Wei och John-Erik Pahne med några av de strumptyper som görs i fabriken.
Foto:
John-Erik Pahne kollar en maskin.
Foto:
I lagret finns strumpor av olika storlekar, typer, färger och mönster.
Foto:
John-Erik Pahne kastar en blick på hovleverantörsbeviset.
Foto:
Yvonne Sing nettlar strumptår.
Foto:
Hälften av försäljningen går via Pahnes näthandel. Ashti Fadil packar och skickar.
Foto:
Stödstrumpor finns i alla möjliga färger och mönster numera.
Foto:
En vägg i fabriken.
Foto:
Prickar, blommor och ränder.
Foto:
Har skylten hängt med sen 70-talet
Foto:
Strumpor, strumpor, strumpor.
Foto:
Garn på spolar vid en stickmaskin.
Foto:
En del av lagret
Foto:
Flitens lampa lyser i strumpfabriken bakom Kungastenen.
Foto:
Pahne strumpfabrik i Backaryd började byggas 1948 och startade produktionen året därpå.
Foto:

Det är en mindre ojämnhet i en del av blommönstret på en strumpa.

John-Erik Pahne står med näsan nästan inne i den komplicerade stickmaskinen för att justera en nål.

– Nu tror jag att jag har löst det, säger han efter en stund.

Och när nästa strumpa ramlar ut ur maskinen är blomman perfekt igen.

Artikeln publicerades 8 november 2016.

Strumpfabriken Pahne i Backaryd är en av få överlevande strumpfabriker i landet, specialiserad på stödstrumpor och andra specialstrumpor för medicinska ändamål.

De komplicerade strumpstickningsmaskinerna står i två rader längs hela fabrikssalen.

Det handlar om avancerad klassisk finmekanik när några trådar som går in längst uppe i maskinen genom en mängd för en utomstående smått obegripliga manövrer förvandlas till färdiga strumpor.

– Det krävs mycket tålamod och noggrannhet, och jag släpper inte ut något som jag inte är riktigt nöjd med, säger John-Erik Pahne.

– De här maskinerna styrs av program, men man måste känna på strumporna också.

Afrin Hadrija som står ett par maskiner bort hojtar till och han skyndar dit.

Det verkar vara något med den del av maskinen som syr ihop hälen, och med en pincett som verktyg och lite rattande på instrumentpanelen får John-Erik Pahne rätt på det.

Han berättar att hans far byggde fabriken i Backaryd. Driften startade 1949 och själv har han jobbat där sedan 1970 - så han kan maskinerna utan och innan.

Hustrun Wei Pahne står vid en annan maskin. Maskinerna i hennes rad är lite modernare, de klarar även momentet kettling, där man syr ihop strumpan vid tårna.

Annars gör man det i en särskild kettlingsmaskin, där Yvonne Singh sitter, omväxlande med att vara på kontoret.

– Sömmarna vid tårna ska inte kännas. Det är viktigt för diabetiker som kan ha väldigt känslig hud.

Stödstrumporna görs i olika hårdheter, och det är också viktigt att resårerna är känns mjuka samtidigt som de ska göra sitt jobb att hålla uppe strumporna.

Och stödstrumpor och andra medicinska strumpor finns inte längre bara i färgerna mörkblått och mörkgrått, tvärtom är det jättestor variation i färg och mönster med ränder och blommor i klara färger.

– Det har gått mode i strumpor. Vi gör mönstren själva, och bygger upp dem i datorn.

När fabriken var som störst jobbade 40 personer där, med filial i Eringsboda och hemkettlerskor i Tingsryd.

Nu är de sex i arbetsstyrkan. Stickmaskinerna står i två rader vid ena långsidan av fabrikshallen och i resten av lokalen finns det mest lådor med strumpor eller garn.

Högar med strumpor finns lite överallt i lokalerna, där inte särskilt mycket förändrats till det yttre sedan 1949.

Vi tar en tur in på kontoret - en plats som John-Erik Pahne erkänner att han besöker lite för sällan.

– Revisorn är på mig för bokföringen för september, så jag försöker hinna med den. Men maskinerna går före hela tiden! Och jag börjar bli lite till åren så jag brukar tröttna redan vid tio på kvällen.

John-Erik Pahne berättar att hans pappa var likadan:

– Han gick här och pysslade tills han var 85. Han älskade sina maskiner och hade aldrig tråkigt - utom på semestern.

– Själv brukar jag sitta med bokföringen på semestern. Men jag köpte en vespa 2011 för att koppla av med. Det var rätt trevligt den gången jag åkte en tur.

Vi går ner i lagret - ännu fler strumpor. Både av den egna tillverkningen och tunna italienska strumpor och strumpbyxor som de är agenter för.

– Italien är det stora strumplandet. Men nu börjar de flytta ut sin tillverkning till länder som Rumänien.

Men strumpfabriken Pahne har inga planer på att lämna Backaryd.

Näthandeln står för ungefär hälften av försäljningen, annat går direkt kliniker, butiker och andra beställare.

– Numera kan även en fotvårdsklinik välja att köpa sina strumpor av oss via nätet. Men de flesta kunder av den typen lägger fortfarande in vanliga beställningar.

– Vi hade fabriksbutik förr, men det kommer fortfarande in en och annan och köper strumpor.

En av dem som också beställer strumpor då och då - mest tunnare strumpor i finare kvaliteter - är hovet. En vägg pryds av intyget Kunglig hovleverantör.

– Vi som är hovleverantörer har bildat en grupp. Det är ett trevligt gäng, vi träffas en gång om året i Stockholm. I förra veckan var vi på en hovleverantörsresa till London och såg mycket kvalitetsvaror och fint hantverk, berättar John-Erik Pahne.

– Jag köpte mig faktiskt en hatt där. Farfar var spinnmästare på Hattfabriken i Karlskrona - innan han byggde upp en egen textilindustri som 68-åring.

Och utanför fabriken finns Kungastenen till minne av kungens besök vid strumpfabriken 1953.

– Jag var bara tre-fyra år och flickorna på kontoret lyfte upp mig så att kunde se. Jag tyckte att kungen var jättefin i sin uniform - men det visade sig att det var landshövdingen. Kungen var gubben i den grå rocken.

Så blinkar en röd lampa till på kontrollpanelen vid en av maskinerna och John-Erik Pahne får bråttom. Snart lyser det grönt igen.