Psykologen: Låt barnen prata om klimathotet

Som Christer Engman ser det sitter ångesten sällan hos barnet, utan hos den vuxna.

– Vi är själva rädda för svåra saker som döden och klimathotet, och vi är rädda för de hemskheter vi ska få höra om vi ställer frågan till våra barn.

Hos många föräldrar finns också en slags inbyggd mekanism som gör att de på frågan om de ska dö svarar ”Nej då, det kommer inte att hända. Tänk inte på det mer nu.”

Men barn ser verkligheten, som den är eller i tillspetsat skick. På tv, internet och överallt annars. Och det är, enligt psykologen Christer Engman, viktigt att som förälder lyssna och prata om det som väcker frågor.

Han menar att barn som själva tar upp ett ämne är uppfyllda av det och värda att tas på allvar.

När barnet frågar kan man i stället vända på frågan genom att säga; ”Hur tänker du om döden och vad tror du händer med mormor nu när hon har dött?

Barn har, enligt psykologen, förvånansvärt många kloka tankar om så abstrakta ämnen som döden och kan tillsammans med den vuxne resonera sig fram till en slutledning som känns bra; att mormor lever vidare i himlen eller att hon sover gott och slipper ha ont.

Vad gäller klimatet tycker Christer Engman att vi ska göra samma sak. Lyssna på barnen i stället för att fokusera på oss själva och låta den egna oron ta över.

– Vi vuxna kan också vara rädda och känna att det är kört med Kinas alla kolkraftverk. Men lika lite som vi vet vad som händer när vi dör, vet vi om framtiden blir bra eller dålig. Det enda vi vet säkert är att vi alla ska dö en dag och att det alltid kommer att finnas tillfällen i framtiden då människor ställs inför valet att öka eller minska lidandet.

Så i stället för att fastna i alla negativa aspekter av verkligheten, tycker han att man ska peka på de möjligheter som finns att hantera klimat- och miljöproblemen, och involvera barnet i det positiva.

Här är möjligheterna, enligt honom, många.

– Fråga barnet vad det har hört om klimatet, resonera er fram till vad ni faktiskt kan göra och var engagerad i det, säger Christer Engman, som menar att det viktigaste är att som förälder leva och agera som att det finns hopp.

– Det är vår skyldighet som vuxna, föräldrar och mor- och farföräldrar att ta våra barns oro på allvar. Men det är också vår skyldighet att använda den kunskap vi har om klimatet och ta vår egen oro på allvar. Det finns fortfarande möjligheter att skapa förändring.

– Första steget är att ta oss ur vår egen komfortzon.