Strejka mot de orimliga pappersbergen i stället
Vårdstrejk har utbrutit. Under hela våren har debatten om arbetstidsförkortning legat som ett krav över Vårdförbundets förhandlingar. Sveriges Kommuner och Regioner, SKR, säger nej, och parterna ligger, som synes alltid i början av en strejk, mycket långt i från varandra. Om Vårdförbundet får igenom sina krav kommer de att sätta ett prejudikat för hela den svenska arbetsmarknaden. För varför skulle Vårdförbundet vara de enda som har sex timmars arbetsdag, och inte alla andra ute i samhället som också sliter hårt? Det kommer att drabba svensk ekonomi. Någon måste ju ersätta de arbetade timmar som uteblir.
Men fackförbundet Kommunal argumenterar i en debattartikel i Dagens Nyheter att det inte behövs. En arbetstidsförkortning innebär att personalen skulle arbeta mer effektivt - samt att dagens system bland annat bygger på en ineffektiv schemaläggning med överlappande arbetspass. Ja, viss förbättrad effektivitet kan säkert uppnås, men om inte en sex timmars arbetsdag ska skapa en helt ohållbar situation så måste vissa arbetsuppgifter tas bort från schemat. (Risken är ändå stor att samma krav på resultat finns kvar trots minskad arbetstid, det vet alla som har jobbat 75 eller 80 procent.) Vem ska göra de arbetsuppgifterna? Det är en realitet att de sista två timmarna på passet (eller den dag i almanackan där den enskilda anställda då inte är på jobbet) måste täckas på något vis. Personalen går ju redan i dag på övertid för att täcka behoven - så klart en i längden helt orimlig situation. Detta kommer att skapa ett behov av fler anställda - och detta i en tid när exempelvis Region Blekinge har varslat om uppsägning av upp till 90 anställda eftersom ekonomin är körd i botten - och likadant är det i hela Sverige. Varifrån ska pengarna komma? Kommunals föreställningar verkar i detta perspektiv helt orimliga.
Otvetydigt är att vårdpersonalen måste ha en bättre arbetssituation, men verklighetsbeskrivningarna kring vad en sex timmars arbetsdag skulle innebära, krockar med full kraft. I stället bör sjuksköterskor göra det sjuksköterskor ska. Låt undersköterskor göra det de ska och låt läkarna slippa pappersarbetet. Och i januari 2022 skrev Läkartidningen: ”Mellan åren 2010 och 2017 ökade den administrativa personalen inom vården med i snitt 36 procent”. Svällande administration har delvis att göra med svällande dokumentationskrav från staten. Alla som jobbat inom offentlig sektor i någon sådan kapacitet förstår vad som avses - det svenska dokumentationsraseriet. Så blir det i offentliga förvaltningar - och det är där problemet ligger.
