Sundgren: "Jag har haft lite hjärtklappning"
Försvararen är en av alla de spelare som kallats in under pågående Nations League-samling.
På frågan om hur formen är efter fredagens träning på Friends arena svarar Sundgren:
– Nu tredje eller fjärde träningen har det börjat släppa lite, men jag har haft någon halv postcovid-grej. Jag har haft lite hjärtklappning och lite andfåddhet, det har varit lite tufft, men det är något jag lärt mig att träna med.
– Jag har haft det i cirka två månader, men jag har gjort tester och sådant och allt ser bra ut, det är inga problem.
Berg- och dalbana
Sundgren berättar att det hämmade honom lite i början.
– Då var jag lite orolig: "vad fan kan det här vara?", liksom. Men nu har jag lärt känna min kropp och det är inget som påverkar mig speciellt mycket.
Var backen spelar efter sommaren är fortfarande oklart, då avtalet med grekiska Aris löper ut vid månadsskiftet.
Sundgren ser tillbaka på sina år i Grekland med både toppar och dalar.
– Det har varit en berg- och dalbana. Från att spela mycket i början till att bli helt utfryst, jag började väl även titta hemåt också. Det var väldigt tufft. Mycket sena betalningar och sådant som störde, men det visar också vem jag är. Jag gav inte upp och det gav resultat och en plats här i landslaget. Sedan dess har det bara gått uppåt.
När han tittade hemåt var även en allsvensk hemkomst på tapeten.
– Ja, när det var som sämst i Aris, säger den tidigare AIK-spelaren.
TT: När var det som sämst i Aris?
– När den andra tränaren kom, en tysk tränare. Jag blev helt utfryst, de ville inte ha mig där, varför vet jag inte än. Men jag motbevisade dem antar jag.
Tuff konkurrens
TT: Du nämnde ge upp, det var aldrig aktuellt i Grekland?
– Nej, jag är inte en sådan typ, det gäller generellt med allt i livet, även med lungembolin jag drog på mig. Alla doktorer sade att det var slut med fotbollen, men jag motbevisade där också. Det är något jag är stolt över, att ha lite skalle.
På söndag väntar Norge, huruvida Sundgren får speltid eller inte vet vi först då.
– Ska jag vara ärlig, man vet sin rankning och så. Emil Krafth gör det fantastiskt i Newcastle och har gjort det jättebra i landslaget. Även Joel (Andersson), som är yngre än mig, har gjort det bra. Man krigar alltid och gör alltid sitt bästa på träningar och försöker visa att man finns där.
