Seger efter hyllningarna: Värt all kamp

Caroline Seger har tagit medalj förr med landslaget, senast OS-silvret i Rio de Janeiro för tre år sedan.

Men bronset från VM i Frankrike smäller högt både i jämförelse med det och med VM-bronset 2011, konstaterar hon efter att ha hyllats av över 20 000 flaggviftande, gul- och blåklädda och jublande supportrar på Götaplatsen i Göteborg på måndagskvällen.

– Att få komma hit och få uppleva det, det är magi. Speciellt när man har varit med så länge som jag, säger 34-åringen, som debuterade i landslaget redan 2005.

– Man har gjort allt och lite till för damfotbollen och när det har den här effekten, då har det varit värt all kamp.

Sveriges 2–1-seger mot England i lördags var hennes 200:e landskamp. Men lagkaptenen lovade redan direkt efter medaljmatchen att det blir en fortsättning, åtminstone i höst.

När laget firades på scenen på Götaplatsen skämtade Seger också om att hon bett förbundskaptenen Peter Gerhardsson att lägga in 14 landskamper i oktober – för att hon ska komma i kapp Therese Sjögrans landskampsrekord.

Samtidigt tog även bland andra Kosovare Asllani upp betydelsen av landslagets genomslag den här sommaren.

– Vi visste innan mästerskapet att det händer grejer. Damfotbollen skjuter i höjden i popularitet, tittarsiffror och det är fler yngre som börjar spela. Det handlar bara om att skapa förebilder, jag tror och vet att vi har varit förebilder för många unga som spelar fotboll, sade Asllani efter ankomsten till Landvetter.

Ett par timmar senare, efter att ha hyllats av tiotusentals människor på Göteborgs gator, utvecklade Caroline Seger det resonemanget.

– Om jag tänker tillbaka på karriären, allt man har kämpat för och har längtat efter att få uppleva… 2019 fick man göra det, säger hon.

– Det känns som att vi har haft hela Sverige med oss, det har jag aldrig fått uppleva tidigare, det är ett minne för livet.

TT: Går det ens att beskriva hur det kändes att stå där uppe på scenen inför alla människor?

– Nej, egentligen inte. Det är så mycket tankar som går igenom huvudet.

– Jag har fått uppleva så otroligt mycket. Alla fördomar och annat runt omkring som man på något sätt hela tiden har försökt att överbevisa... Det enda vi krävt är någon sorts respekt för det som vi håller på med. Och i dag känns det som att man fått det tiotusen gånger om.