Jerry Nilsson: Krönika: ”Jag är passé, vad är grejen med TikTok?”
Jag tror att alla någon gång når till en punkt i livet när man känner att precis där och då är det bra. Du innehar en lagom kunskap om det mesta, du känner till den senaste tekniken och hjärnan känns helt enkelt uppdaterad. Det är stopp för fler nyheter, i varje fall sådana som är svåra att ta till sig.
Visst, Facebook är smidigt, jag förstår tanken bakom Instagram och det finns uppenbarligen mer på Youtube än goa klipp från en svunnen tid. Så långt är allt väl.
Idrottskopplingen finns dessutom. Emma Nilsson svarar glatt via Messenger oavsett om hon golfar i Australien eller Sydafrika, Kalle Berglund hör av sig via Instagram och det kvittar om han är i centrala Jämshög eller vid foten av Kilimanjaro.
Däremot förstår jag inte appen Tik Tok, som tydligen dök upp redan i slutet av 2016. Korta, här snackar vi extremt korta, klipp med musik som förmodligen har skapats för att roa men i mitt fall mest oroar.
Jag tyckte att Spanarn, från ”Grisen i säcken” 1993, hade en poäng angående dåtidens fenomen ”yuppienallar”.
”Jag kan inte påminna mig att jag har gått ute på stan och känt att nu skulle det få vara gott att ringa någon” sa han.
Vad i helsefyr hade han sagt i dag?
