Franska guldtårar: "Det är välförtjänt"

Finalen. Avslutningen. Avgörandet.

Efter att Will Smiths sångröst och Ronaldinhos bongotrummor tystnat på Luzjnikistadion i Moskva var scenen satt för Frankrike och Kroatien att göra upp i VM-finalen i fotboll.

För "Les Bleus", de blåa – en chans till ett andra VM-guld och en revansch för EM-finalförlusten 2016.

För "Crvena i bijela", de rödvita – en chans att i sin första VM-final någonsin göra ett redan historiskt mästerskap ännu mer odödligt och guldkantat, efter förlängda och dramatiska avgöranden i alla stadier på deras väg genom slutspelsträdet.

I alla dessa matcher har de dessutom släppt in det första målet.

Det gjorde de även i finalen.

När Antoine Griezmann skulle skruva in en frispark för inlägg så var Mario Mandzukic, anfallaren, hemma i försvaret. Bollen hamnade också på hans huvud.

Det visade sig bli ödesdigert.

Den ofrivilliga riktningsförändringen ställde Danijel Subasic i det kroatiska målet och Frankrike hade fått en drömstart efter 18 minuters spel.

Samtidigt har upprepade vändningar på vägen gett Kroatien, och kanske framförallt Ivan Perisic, ett ganska orubbligt självförtroende.

Den briljanta nedtagningen lurade bort självaste N'Golo Kanté, fransmannen som inte tagit ett steg fel i hela mästerskapet. Den nedtagningen osade självförtroende. Den drillborr till avslut som han följde upp med likaså. 1–1 och hjältestatus då – men det hela skulle kastas om igen för Interanfallaren mindre än tio minuter senare.

Att det var just Perisic som ägde den hand som träffade nickskarven från Blaise Matuidi efter en hörna kändes för välregisserat för att vara sant – må så vara att det var först efter en lång videogranskning som domare Nestor Pitana från Argentina valde att signalera straffspark för händelsen.

Fram klev Antoine Griezmann. På tal om självförtroende.

Straffen var rullande, kylig och målgivande. Efter att ha hoppat runt i den Fortnite-inspirerade målgestdans han gjort till sitt signum kunde det konstateras att Atletico Madrid-anfallaren återtagit ledningen till sitt Frankrike.

– Vi började lugnt. Vi visste att det här var en VM-final. Och vi jobbade oss in i matchen och på kontringar gjorde vi skillnaden. Jag är väldigt glad, säger målskytten till Fifa.

Kroatien fortsatte skapa, försöka och jaga en ny kvittering. Men det skulle visa sig att de marginaler som tagit dem dit redan var förbrukade.

När Danijel Subasic hamnade med tyngden på fel ben, chanslös när Paul Pogba kraftfullt vänsterbredsidade in 3–1 efter en timme, så kändes det som att "Srce vatreno", de eldiga hjärtana, tappat sin glöd.

Om inte annat kändes det så när stjärnskottet Kylian Mbappé vackert placerade in 4–1 bara några minuter senare.

Att franske målvakten Hugo Lloris valde att ta det osäkra före det säkra och bjuda Mario Mandzukic på öppet mål och reducering till 4–2 ytterligare några minuter senare blev bara en detalj i en blå helhet.

Frankrike, som tagit sig dit de tagit sig utan att alltid bjuda på champagne och storslagen underhållning, gjorde precis det de hade gjort i hela mästerskapet.

Precis det som behövdes.

– Det är ingen fantastisk match från vår sida, men vi visade vilja och vi gjorde fyra mål. Så det är välförtjänt, säger förbundskaptenen Didier Deschamps till Fifa.

Välförtjänt men framför allt guld värt. Guldtårar värt – för andra gången i VM-historien, 20 år efter den första.

Antoine Griezmann grät kanske mest av dem alla, samtidigt som Moskvahimlen valde att börja göra detsamma när pokalen skulle delas ut.

– Jag vet knappt var jag är, det är fantastiskt. Jag är väldigt glad. Det var en svår match, säger anfallaren.

Makoto Asahara/TT