Han ska ro till Venedig

Han har alltid rott.

Redan som barn förälskade han sig i den urgamla konsten och genom årens lopp har det blivit oräkneliga turer, främst i Stockholms skärgård. Under sina sista yrkesverksamma år roddpendlade han till och med till skolorna där han undervisade.

Innan han gav sig iväg på sitt nuvarande äventyr hade han som längst rott till Finland. I går eftermiddag angjorde han Hällevik och då fick BLT göra ett besök ombord på den sju meter långa skutan.

Vad är det som är så speciellt med rodd?

– Det är nog att man tar sig fram själv, att man är sin egen maskin. Det går långsamt och man hinner uppleva mycket. Andra svischar bara förbi. Dessutom kan man ta sig in i alla fina små vikar. Jag trivs med att ro, säger han.

Tankarna på en långrodd efter pensioneringen föddes för några år sedan. Hustrun ska arbeta ytterligare en tid och att mata duvorna i parken lockade inte. I höstas reste han därför till London för att köpa en båt särskilt anpassad för öppet hav.

Familjen håller han kontakt med genom internet. Han skriver i stort sett dagligen inlägg på en sida där nära och kära kan lämna kommentarer. På så vis känner han sig aldrig ensam.

– Det är ett trevligt sätt att dela upplevelser på. Känns nästan som att man har en medresenär, säger han. Sedan har jag ju haft ständig säleskort hela vägen. Jag har aldrig sett så mycket säl. En morgon när jag skulle ta mig ett dopp och hoppade från fören landade jag till och med på en säl.

När han lämnar Hällevik styr han mot Skåne, men den fortsatta rutten är inte helt fastlagd. Sannolikt följer han Sveriges kust till Falsterbo, för att sedan ta sig över till Danmark och därefter vidare söderut via Europas kanaler. Dagsetapperna varierar i längd. I går avverkade han tio sjömil, men rekordet är än så länge tre gånger så långt. För honom saknar det egentligen betydelse.

– Jag har inget tidschema. Ja har sagt att familjen ska fira jul där jag befinner mig då, säger han.