Elevrådshunken har blivit politisk veteran

Brunnsparken bjuder på strålande sol när Nils-Ingemar Thorell tar oss med på en vandring i parken som följt honom genom hela livet. Det var här han som barn varvade frågetävlingar på Brunnskvittret med lekar i skogen. Det är också här han i vuxen ålder hållit åtskilliga nationaldagstal, förrättat vigslar och sett till att Ronneby planterat träd för kommunens nya svenska medborgare.

Men det var också i Brunnsparken som det vecklades ut en nazistisk banderoll, med texten ”Nils-Ingemar Thorell är en landsförrädare” vid nationaldagen 2016.

– Det är en tråkig utveckling med hat och hot mot politiker. En del personer kanske väljer att inte engagera sig av det skälet. Framförallt är man orolig för sina anhöriga. Man vill inte att de ska råka illa ut för någonting man själv gjort.

Någon rädsla har Nils-Ingemar aldrig känt. Med 39 raka år i kommunfullmäktige, där han hållit ordförandeklubban i 12 år, har han gott om skinn på näsan. Han har aldrig duckat för att säga vad han tycker och tänker.

– Under mina tidiga politiska år ansågs jag vara väldigt bråkig. Så tror jag inte att man ser på mig idag.

Har du förändrats?

– Det ligger lite i sakens natur som fullmäktigeordförande. I grunden har jag kvar mina värderingar, men som ordförande tonar man ner sin politiska tillhörighet en del.

Men fortfarande har han förstås frågor som han brinner för. Hur Ronneby ska förvalta de skatter man funnit i form av Gribshunden och guldgubbarna i Vång ser liberalen som en av de allra viktigaste.

– Tänk er ett museum där man med teknikens visuella hjälp kan kliva på fartyget Gribshunden 1495 och vara med om den fasansfulla explosionen.

Tankarna på att pensionera sig från den politiska scenen har dock funnits där - och i allra högsta grad den senaste tiden.

– Jag hade egentligen i åtanke att lägga av helt nu. Men när till och med personer utanför mitt eget parti tyckte att jag skulle fortsätta ångrade jag mig. Men det beror också på vad jag får förtroende att göra. Jag vill inte sätta mig som en vanlig ledamot i fullmäktige efter valet. Jag går till val för att fortsätta som kommunfullmäktiges ordförande. Jag tycker fortfarande att kommunpolitiken är så rolig.

Och nog gillar han fortfarande att stå i rampljuset. Redan 1970 blev Nils-Ingemar Thorell rubrikmaterial både i lokalpressen och i riksmedia. Den då 19-årige grabben hade valts till elevrådsordförande på Knut Hahnsskolan. Kritikerna menade att valet berodde på Thorells fördelaktiga utseende.

– Jag tycker själv att jag inte är speciellt snygg. Åtminstone har jag inte märkt något från flickornas sida, var Nils-Ingemars kommentar när Aftonbladet ringde upp.

I dag skrattar han gott åt minnet, men gör ingen hemlighet av att han är intresserad av mode och att sticka ut med sin klädsel.

– Att vara politiker är att vara skådespelare. Jag tror att man måste gilla att stå i centrum och vara lite extrovert.