Klassikern som tjatades tillbaka

"Final fantasy VII", som släpptes 1997, är den dystopiska berättelsen om legosoldaten Cloud och hans kamp mot så väl inre demoner som planetens överlevnad. Men det är också berättelsen om ett utvecklarteam på toppen av sin förmåga.

– Originalet kom otroligt rätt i tiden, när det fanns en enorm publik som fascinerades av japansk populärkultur och där "Final fantasy VII" blev en sorts kronan på verket. Man kunde uppskatta det på så många olika plan, säger Tobias Bjarneby, grundare av Stockholms spelmuseum.

Bjarneby, tidigare chefredaktör för speltidningarna Super Play och Level, minns fascinationen för japanska rollspel när han började skriva om spel under tidigt 1990-tal.

– För mig var de alltid lite tyngre och seriösare än vanliga tv-spel. När man kom upp i tonåren lockade den typen av spel som kändes som att de inte bara var kul, som hade något mer att berätta, säger han.

Bjarneby menar att det under tidigt 1990-tal skapades ett slags undergroundkultur i Sverige för genren.

– Det bubblade någonting, det fanns människor som importerade de här spelen och tyckte de var supercoola. Jag och flera med mig skrev om spelen och bidrog till att hajpa dem. Men sedan fanns en annan publik som tyckte att "Final fantasy VII" var ett otroligt häftigt spel i och med att det var filmiskt och oerhört påkostat och storslaget.

Att "Final fantasy VII" dessutom hade ett dittills ovanligt tema tror Bjarneby breddade den potentiella publiken.

– Det fanns en "Bladerunner"-influens i handlingen. Det fanns ett mörker som få spel hade då.

Trots succén frångick inte utvecklarna Square sin princip att i nästa del av "Final fantasy"-serien göra ett spel med ny värld, berättelse och huvudpersoner.

– I "Final fantasy VII" nådde utvecklarna, där några varit med sedan första spelet i serien, någon sorts gemensam kreativ topp av sina karriärer. Redan efter sjuan började teamet att splittras, några började med åttan, några med nian och regissören Hironobu Sakaguchi började göra en långfilm ("Final fantasy: The spirits within"). Det blev aldrig den tajta gruppen igen, säger Bjarneby.

Fansen ville dock ha mer, även om utvecklarna ville gå vidare. Påtryckningarna resulterade i sidospel och filmer som berättade mer om originalets värld och dess personer. "Final fantasy VII" blev i takt med sidospårens kommersiella framgång en egen serie i det större "Final fantasy"-universumet.

Trots ihärdiga rykten bekräftades nyversionen inte förrän 2015 på spelmässan E3. Sedan dess har spekulationerna om innehållet i "Final fantasy VII: Remake" pågått.

– Jag är förvånad över att så mycket av originalspelet är med, det hade på ett sätt varit enklare för utvecklarna att göra en nytolkning, men det verkar som att de behållit allt och även lagt till innehåll. De har gått "all in", säger Bjarneby.

Utvecklarnas osäkerhet inför att återvända till ett tidigare verk är inte det enda frågetecknet som omger "Final fantasy VII: Remake".

– Man ska komma ihåg att originalet var väldigt mycket ett spel av 1990-talet. Det man exempelvis förknippar med ett mörkt spel nu är betydligt tyngre än vad "Final fantasy VII" någonsin var, säger Bjarneby.

Å andra sidan finns det ett annat genomgående fokus i spelet som är mer i samklang med sin nutid.

– Hela den övergripande miljödiskussionen i spelet är verkligen ännu mer relevant idag än det var då. Originalet var före sin tid på väldigt många sätt. Både tekniskt och innehållsmässigt.