Filmrecension: Ospännande hemlig romans

Det är tidigt 50-tal i en skottsk småstad. En dålig tid och plats att vara lesbisk. Nästan-frånskilda Lydia tar med sin lille son Charlie för att träffa stadens nyanlända läkare Jean, och en magnetisk attraktion uppstår direkt mellan kvinnorna.

Problemet är att Lydia har en våldsam och kontrollerande exman som snart listar ut vad som pågår. Ryktet går fort i en liten stad. Den lynnige mannen har svart lugg och buskig mustasch och han blir nästan som ett monster i en skräckfilm. Minsta lilla normöverträdelse vid middagsbordet (hos sin nya kvinna) kan få honom att explodera och då måste hans glas snabbt fyllas på.

Lydia och Jean tassar runt i hemlighet och upplever några korta lyckliga stunder innan mannen och tidens anda börjar kväva deras relation.

Filmtiteln kommer från en biodling som läkaren Jean sköter om, dit Lydias son Charlie graviterar för att prata med bina som sina låtsaskompisar. Visserligen smygtittar han på folk som hånglar i skogen och observerar även sin mammas förbjudna romans på avstånd. Charlie blir som ett substitut för publikens blick. Genom honom försätts vi i samma förvirrande kultur som präglades av 50-talets rigida moralism. Det kräver tyvärr lite för mycket av barnskådespelaren Gregor Selkirk, som tvingas skrika vissa repliker med en ilska som är överspelad. Detsamma kan sägas om Elun Elliot, som spelar den våldsamme pappan.

Anna Paquin och Holliday Grainger gör utmärkta prestationer i de bärande rollerna, men har samtidigt inte ett jättespännande manus eller miljöer att arbeta med.

För att vara en film om lesbisk kärlek är "Tell it to the bees" väldigt kysk. Det blir inga utdragna sexscener, eller nästan ens kärleksscener. Fokus ligger på angivarkulturen och det snåriga navigerandet mellan arbetsliv och privatliv, när det senare ständigt måste hållas hemligt.

Det känns som en film du sett förut, även om du kanske inte har det.