Filmrecension: Kärlek över kastgränserna
Ratna är en änka från en fattig by med drömmar om att skola om sig till skräddare. Kastsystemet och patriarkatet blockerar hennes möjligheter, tills hon får chansen att jobba som hushållerska hos en förmögen man i storstaden Bombay.
Mannen, som heter Ashwin men ständigt kallas just "sir", har precis ställt in sitt eget bröllop efter att hans fästmö varit otrogen. Hans hundvalpsögon visar hur mycket han vantrivs med sina privilegier, nedärvda från sin far som sköter familjeföretaget i byggbranschen där Ashwin fått en chefsposition som arkitekt.
Dessutom behandlar Ashwin Ratna med respekt, han värmer till och med sin egen mat i mikron ibland. Det är han van vid, sedan han bott i USA där han försörjde sig som frilansskribent. En inte särskilt trovärdig bakgrundshistoria.
De två blir långsamt förälskade genom den ojämnlika relationen. Ratna tröstar Ashwin för hans hjärtesorg, och han svarar med överdriven generositet. Som att ge Ratna en symaskin. Hon å sin sida kämpar för att hitta en skärva självständighet i en kultur där det borde vara omöjligt, och bränner nästan ut sig på jobbet och på den obetalda lärlingstjänsten hos en skräddare.
"Sir" är ovanligt nog indisk diskbänksrealism och dessutom välspelad. Ibland är "Sir" ett intressant drama om makt och kärleksrelationer i kastsystemets hemland. Tyvärr är det också förutsägbart enligt "Askungen"-modell. Relationen är dödsdömd på grund av Ashwins rika vänner (ofta överdrivet arroganta) och Ratnas låga status.
Det som skaver mest är både Ratnas och Ashwins inneboende godhet. Ingen av dem verkar ha några själviska sidor, utan är fängslade av sina sociala sammanhang. Man kanske kan tycka att Ratna har det värre, en kvinna i beroendeställning till en chef som inte förstår sin egen maktposition, men Ashwin framstår också som ett offer för omständigheter bortom sin kontroll.
"Sir", som mestadels utspelar sig inne i Ashwins lägenhet, belyser en typ av förtryck som slår mot allas möjligheter att mötas, men balanserar ibland farligt nära relativismens falska trygghet.
