Böcker om #metoo tar uppropet vidare

Uppropen om sexuella trakasserier har i veckor avlöst varandra. När de långsamt ebbar ut kommer i stället böckerna: två nya har med kort varsel satts samman för att ge bränsle åt en fortsättning. En vecka tog det för redaktören Colette van Luik att samla in vittnesmålen i "#metoo, 100 berättelser och 10 frågor som behöver besvaras".

– #Metoo är en rörelse, inte en kampanj, och vi ville bidra till den så att den inte stannar av. Vad är då bättre än att göra en bok, som kommer att finnas kvar? Vi vill att elever ska ha den och chefer på arbetsplatser. Det är ett bra diskussionsunderlag, säger hon.

Även efterlysningen inför denna bok ledde till en flod av berättelser, om allt från nyp i rumpan till våldtäkter. Boken innehåller också tio frågor som besvaras av experter, om till exempel när man ska polisanmäla, vad man säger till barnen och vad man ska acceptera.

– Så många steg har redan tagits och jag är övertygad om att vi inte kan vända tillbaka till tiden före #metoo nu. Det här är inte bara en hashtagg, det har hänt saker i flera lager, säger Colette van Luik.

Även Alexandra Pascalidou tar uppropet "från cyberrymden till pappret", i "me too, så går vi vidare". Vittnesmål varvas med debattinlägg och sakkunnigas tankar. Bland andra medverkar Linnéa Claesson, Hédi Fried, Gudrun Schyman och Tarana Burke, initiativtagaren till hashtaggen. Boken är ett tidsdokument, som Alexandra Pascalidou tycker behövs både för kommande generationer och för dem som inte följer alla kilometerlånga trådar på nätet.

– Jag vill inte lämna någon i vanmakt. Vi har förmånen att leva i en av världens mest jämställda demokratier och här finns en beredskap som inte finns i många andra länder, säger hon och önskar sig att den kraft uppropet har fått i Sverige ska sprida sig internationellt.

Pascalidou och van Luik ser redan konkreta förändringar i uppropets kölvatten.

– Även om man gärna vill misstänkliggöra och smutskasta rörelsen, som vissa nu försöker med iver, så går det inte att bortse från den enorma påverkan det här har haft, säger Alexandra Pascalidou, som hoppas att boken blir årets julklapp till alla chefer.

Framöver tror hon inte att det blir lika lätt att blunda för trakasserier: den individuella skammen och skuldbördan har förflyttats till förövaren. Kvinnor har fått både stöd och kraft av omgivningen. Och nu måste omvärlden börja hantera problemen på riktigt. Colette van Luik håller med:

– Du kommer inte att kunna gå till en rektor efter att ha blivit antastad och få svaret "de är bara kära i dig". Den rektorn kommer inte att finnas kvar.