Vem kan utmana Macron?

I ett kongresscenter i östfranska Strasbourg har studenterna Felix, Luca och Lau skaffat sig en röd flagga att vifta med.

Vänsterledaren Jean-Luc Mélenchon är på kampanjbesök i staden inför vårens presidentval och ska strax tala till sina anhängare.

Felix tillhör inte dem – åtminstone inte än.

– Jag är här för att lyssna på hur han skiljer sig från de andra. Jag har inte bestämt mig ännu om vem jag ska rösta på. Jag vill avvakta dynamiken, berättar Felix.

Betyget hittills är blandat.

– Han kan låta ganska övertygande, men jag är orolig för att hans ledarstil är alldeles för maskulin.

I en konsertsal på annat håll i staden håller samtidigt miljöpartiet EELV:s kandidat Yannick Jadot ett kampanjmöte.

Både Jadot och Mélenchon är starkt kritiska mot sittande presidenten Emmanuel Macron och manar väljarna att rösta fram en ny ledning.

Partierna till vänster har dock relativt svagt stöd i opinionsmätningarna. Samarbetet är dessutom minst lika svagt vilket ytterligare drar ner chanserna inför våren.

– Det kommer att bli nästan omöjligt att samla alla vänsterkrafter, suckar Felix.

I årets val är det i stället från höger som Macron utmanas framför allt. Invandring, brottslighet och islamism är återigen heta frågor för väljarna, där Marine Le Pen och Éric Zemmour för en tuff kamp om rösterna från ytterhögern.

Mer åt mitten talar även Valérie Pécresse från landets traditionellt största högerparti, Republikanerna (LR), om behovet av att ta fram "högtryckstvätten" i förorterna. Det har snabbt gett henne öknamnet "Margaret Kärcher", som även syftar på hennes löften om en tuff ekonomisk politik à la brittiska Margaret Thatcher.

Pécresse har ändå fått LR att hoppas igen efter flera år i skymundan. Hennes tydliga markering mot en tv-utfrågare som utpekats för sexuella övergrepp har dessutom applåderats.

Inför valet 2017 steg Emmanuel Macron fram som en virvelvind med sina löften om att vara något nytt. I stället för sedvanlig strid mellan vänster och höger försökte han samla det bästa från båda sidor. Finansminister Bruno Le Maire har hämtats från Republikanerna och utrikesminister Jean-Yves Le Drian från Socialistpartiet. Klimatministern Barbara Pompili är en av de tidigare grundarna av landets miljöparti.

Alla hjälper nu till att kampanja lite inofficiellt, då Frankrike just nu tjänar som ordförandeland i EU:s ministerråd.

– Den gröna omställningen kommer att hjälpa Europa att skapa nya sektorer, nya jobb och förändra våra ekonomier, lovar Pompili på ett möte med medlemsländernas miljö- och energiministrar som lämpligt nog äger rum i Macrons hemstad Amiens.

Hur Macron har lyckats som president är inte enkelt att svara på. Anhängarna hävdar att de ekonomiska fördelarna skulle ha synts tydligt om inte coronapandemin hade dykt upp och pekar gärna på hur Macron fått en allt tyngre roll i EU och varit pådrivande bakom EU:s stora stödfond och en starkare ställning i världen.

Kritikerna menar att presidenten lagt för lite fokus på hemmaplan och främst gynnat de redan rika och välutbildade.

Bland många unga är skepsisen stor.

– Nej, jag vill helst inte säga någonting om honom, säger studenten Felix om Macron med ett bistert leende inne på vänstermötet i Strasbourg.

Första omgången i presidentvalet äger rum den 10 april. De flesta räknar med att Macron får flest röster då. Men sedan är det ovisst värre, beroende på vem han får möta i den andra omgången den 24 april.

Blir det Le Pen kan återigen många mer återhållsamma väljare till både höger och vänster tänkas stötta Macron för att undvika en president från ytterhögern.

Blir det Pécresse är dock frågan om vänsterväljarna ens bryr sig om att finalrösta. Medan LR-kandidaten i sin tur kan räkna med stöd från många som annars föredrar Le Pen eller Zemmour.

– Jag tror att Pécresse har stor chans att vinna, trots att LR är så försvagat. Man ska aldrig underskatta gamla väloljade partiorganisationer, siar svenske EU-parlamentsledamoten Charlie Weimers (SD).