USA:s Afrikalag trappar upp stormaktsspel

– Vi måste tvinga varje stat att välja mellan att bedriva handel med den fria världen, eller med en krigsförbrytare.

Den republikanske kongressledamoten Michael McCaul skrädde inte orden under ett anförande i representanthusets utrikesutskott i april. Han är en av de drivande politikerna bakom ett lagförslag som snart ser ut att bli verklighet i USA, som går under namnet "lagen för att motarbeta illvillig rysk aktivitet i Afrika".

I förslaget, som fick 419 av representanthusets 435 röster, står det bland annat att USA regelbundet ska utvärdera den ryska federationens inflytande och påverkan i Afrika "som undergräver USA:s intressen" och "hålla Ryssland och afrikanska regeringar och deras företrädare som bistår i sådan illvillig aktivitet ansvariga". Verktyg som kan komma att appliceras är bland annat sanktioner och indraget stöd.

Lagförslaget väntas snart även röstas igenom i senaten.

– Allt USA gör i Afrika är underordnat målet att reducera Kinas och Rysslands inflytande, säger Björn Ottosson, forskare vid Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) med USA:s utrikespolitik som expertområde.

För länderna i Afrika kan konsekvenserna komma att reducera möjligheten att självständigt få utveckla vilken politik och ekonomi länderna vill ha framöver.

För att få bästa möjliga utfall vill många tillväxtekonomier hålla marknaden öppen, kunna ta emot investeringar från olika håll, bedriva handel med flera aktörer och väga stormakternas anbud mot varandra. Men USA:s stegrande stormaktspolitik kan komma att stänga många av de dörrarna.

Å andra sidan skulle det också kunna leda till att vissa länder får ökat stöd från USA. Det nya intresset kan även hjälpa länder som vill stå emot ryska påverkanskampanjer och militära operationer, som enligt västerländsk underrättelse trappats upp de senaste åren.

Den eskalerande stormaktskonflikten har pågått i flera år. När Ryssland olagligen invaderade ukrainska Krimhalvön 2014 blev det smärtsamt tydligt för omvärlden att landet inte var intresserat av en demokratisk utveckling, och Ryssland blev ett utrikespolitiskt problem.

Förut fanns även en förhoppning om att Kinas politiska riktning skulle röra sig åt ett mer öppet håll i takt med att handeln med omvärlden ökade. Det hoppet dog under Donald Trumps tid som president i USA, enligt Ottosson.

– Nu ses Kina enbart som ett hot som USA vill stoppa på alla fronter. Det har varit en gradvis process som eskalerade under Trump, men den fanns även tidigare.

När Ryssland i februari inledde en större invasion i Ukraina accelererades utvecklingen än mer, och lagförslag med udden riktad mot Ryssland har goda chanser att snabbt godkännas i USA.

Resultatet blir ett USA som betraktar omvärlden i skenet av denna stormaktskonflikt, där dess handel, assistans, politiska stöd och säkerhetspolitik avgörs av strategin att minimera Kina och Rysslands inflytande.

– Synen på Afrikakartan kommer delas upp utifrån vilka stater som redan finns i deras läger, vilka stater som går att locka till sig och vilka stater som kan bli svåra att få över, eftersom de bedöms ligga för nära motståndaren, säger Björn Ottosson.

Och det blir Afrika som drar det kortaste strået. Stormaktskonflikten riskerar att innebära att länderna berövas möjligheten att själva besluta vilken riktning de önskar utvecklas i och hamnar i situationer där de tvingas välja sida – likt situationen under kalla kriget.

– Det här kan få konsekvenser långt bortom Ryssland.