Blekinge Läns Tidning logo
  1. Avdelningar
  2. Orter
  3. Sport
  4. E-tidning
  1. Tjänster
  2. Annonsera
  3. Tipsa oss!
  4. Kundcenter

Innehåll A-Ö

Samhället grep in – så gick det för barnen
Några såg det som ett straff. För andra var det räddningen.
BLT och Sydöstran har granskat domarna som förändrade 201 barns liv när de 2002 tvångsomhändertogs enligt LVU, lagen om vård av unga. 23 av dem bodde i Blekinge. Många fick ett hårt liv även efter LVU – tidningen har träffat tre av barnen som i dag är vuxna.
Blekinge • Publicerad 5 februari 2024 • Uppdaterad tisdag 16:35

Johan var 15, Maria 16 och Eric 17. Nu är tonåringarna vuxna och berättar i BLT och Sydöstrans granskning om hur de upplevde det som hände dem 2002. Året då domstolen bestämde att de tre barnen i Blekinge skulle lämna sina familjer. Det kallas omhändertagande enligt LVU och är ett ingripande som myndigheter både har rätt och skyldighet att göra i barns liv.

LVU, lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga, ska skydda barn som lever med föräldrar som missbrukar, begår övergrepp, är sjuka eller helt på andra sätt brister i omsorg om sina barn. Enligt lagen kan också ett barn flyttas från familjen om barnets beteende spårat ur med till exempel kriminalitet eller droger.

Annons

Tanken är att barnet ska få det bättre. Men hur går det när samhället tar över?

BLT och Sydöstran har varit på Arkivcentrum i Lund och läst domarna som förändrade barnens liv. Vi utgick från 2002 för alla som omhändertogs då är vuxna i dag och kan med perspektiv se tillbaka på det som hände. Nu är de mellan 21 och 40 år.

Hos Arkivcentrum Syd i Lund finns bland annat LVU-domarna från länsrätten i Blekinge från 2002. Av de 23 barnen från Blekinge omhändertogs ungefär hälften för att det fanns brister i omsorgen om dem. Hälften för de ungas egna beteende.
Hos Arkivcentrum Syd i Lund finns bland annat LVU-domarna från länsrätten i Blekinge från 2002. Av de 23 barnen från Blekinge omhändertogs ungefär hälften för att det fanns brister i omsorgen om dem. Hälften för de ungas egna beteende.Foto: Viktoria Nimlin

Av 201 LVU-domar som vi har granskat handlar 23 om barn från Blekinge. De flesta som omhändertogs, då 2002, var tonåringar. Ungefär hälften av dem omhändertogs för att det fanns brister i omsorgen om dem. Hälften för brister i de ungas beteende.

Deras känslor skiljer sig åt. En del är kluvna till beslutet. I efterhand hade de önskat mer hjälp i ett tidigare skede och en del känner sig bortglömda. Andra har sett omhändertagandet som ett straff, och har hemska upplevelser från hemmen de placerats på.

Den yngsta i Blekinge som omhändertogs 2002 var ett nyfött barn. Flickan placerades i ett familjehem kort efter att hon föddes. Hennes mamma var missbrukare och först bodde de tillsammans i ett behandlingshem för föräldrar och barn, men mamman försvann därifrån och lämnade ett brev. Hon beskrev att suget efter drogen var för stort och att hon behövde ett återfall. ”Ta hand om X (flickans namn, reds anm.), se till att hon får det bra, det vet jag också att hon får. Jag är ingen bra mamma för henne. Tyvärr.”

En flicka, som hade hunnit bli myndig, hade under flera år varit omhändertagen på grund av sitt egna beteende. Ett beteende med missbruk och umgänge med äldre drogmissbrukande män. Hon ville slippa vara under myndigheternas vård och klara sig själv. Socialtjänsten menade att flickan missbrukade och att hon finansierade sitt missbruk genom prostitution. Själv hävdade hon att fått narkotikan av olika pojkvänner som hon bott ihop med för att hon tyckt om dem.

För många av barnen har det gått bra i vuxen ålder. För andra har det varit svårare.

Nästan 30 procent av de tvångsomhändertagna barnen som ingick i vår granskning är dömda för brott.
Nästan 30 procent av de tvångsomhändertagna barnen som ingick i vår granskning är dömda för brott.

Granskningen visar att nästan 30 procent av de 201 barnen är dömda i brottmål. Domarna omfattar allt från fortkörning till rån och grovt bedrägeri, men det som dominerar är narkotikabrott.

Personerna som omhändertogs när de var barn har i dag generellt också lägre inkomst och mer skulder än sina jämnåriga. En tredjedel har haft skulder hos kronofogden någon gång under de senaste fem åren.

Här saknas innehåll

I dag har antalet omhändertagna barn enligt LVU ökat kraftigt i Blekinge. Under 2022 hittar vi domar som rör 168 tvångsomhändertagna barn, jämför med 23 under 2002.

Ökningen förvånar Blekingeadvokaten Nils Fagrenius som specialiserat sig inom LVU och företrätt barn, unga och föräldrar sedan 2002. Han tycker att det under åren gått upp och ner med ärenden som avgörs i förvaltningsrätten, vilken numera är domstolen som hanterar ärendena.

Nils Fagrenius ser LVU som ett nödvändigt skydd för barnen, men samtidigt som den sista utvägen när problem uppstår.

– Att tvinga familjer att splittras är det mest ingripande en myndighet kan besluta om. Det bästa är att kunna hjälpa i hemmet, i den egna familjen, så långt det är möjligt, säger Nils Fagrenius.

Advokat Nils Fagrenius har specialiserat sig på LVU-ärenden och företrätt barn, unga och föräldrar vid förhandlingar sedan 2002.
Advokat Nils Fagrenius har specialiserat sig på LVU-ärenden och företrätt barn, unga och föräldrar vid förhandlingar sedan 2002.Foto: Bo Åkesson

Många av de 201 barn och ungdomar som tidningen haft kontakt med upplever att de inte har blivit lyssnade på. Men Nils Fagrenius tycker att barnens röst har blivit starkare nu än vad den var för 20 år sedan. Han beskriver att barnperspektivet väger tyngre och bland annat måste socialtjänst och advokater både lyssna på och träffa barnen, samt ta med deras vilja på ett tydligare sätt än tidigare.

Däremot önskar han att myndigheterna redan före ett beslut i förvaltningsrätten planerar för vad som händer om barnet omhändertas för att bättre skydda dem. Att barnen efter en redan gjord placering behöver byta familjehem, eller hvb-hem, samt att de delar på syskon, tycker han är beklagligt.

– De befinner sig redan i en skör situation och då är det inte önskvärt att byta när de kanske rotat sig i familjehemmet och skolan, säger Nils Fagrenius och fortsätter:

– Är det flera barn är risken övervägande att de hamnar i olika hem. Det gör också att man ska vara försiktig med vård utanför hemmet och så långt det går göra insatser i den egna familjen.

En väg till tryggare liv för barnen efter ett beslut om LVU skulle vara en bättre, eller annorlunda, socialtjänst, anser Nils Fagrenius. Behoven är stora och svåra att tackla, men där finns saker att göra för att bättre skydda barnen, menar han.

– Det är stor omsättning på personal, de är hårt pressade och kontinuiteten brister. Så önskar jag att det inte vore.

Han föredrar också tidiga åtgärder.

–Tidiga insatser förebygger mer omfattande insatser framöver. Då kan man också skapa ett förtroende mellan föräldrar och socialtjänst som gör att det kan fungera bättre, säger Nils Fagrenius.

Björn Petersson, chef för arbete- och välfärdsförvaltningen i Sölvesborg, tror att ökningen av antalet LVU-ärenden beror på att det är mycket fokus på kriminalitet bland ungdomar. När samhällsproblem uppmärksammas ökar antalet anmälningar, menar han.
Björn Petersson, chef för arbete- och välfärdsförvaltningen i Sölvesborg, tror att ökningen av antalet LVU-ärenden beror på att det är mycket fokus på kriminalitet bland ungdomar. När samhällsproblem uppmärksammas ökar antalet anmälningar, menar han.Foto: Bo Åkesson

Björn Petersson började jobba inom socialtjänsten i början av 1980-talet. Han är i dag chef för arbete- och välfärdsförvaltningen i Sölvesborgs kommun.

– Det har hänt en hel del sedan LVU-lagen kom år 1990, särskilt inom lagstiftningen. Genom åren har det blivit mer barnfokus och kring barns rättigheter, säger Björn Petersson.

Varför har det blivit så?

– Det handlar om när hemska fall får uppmärksamhet. Bland annat Yara-fallet som inträffade i Karlskrona och andra kraftiga misshandelsfall.

– Antalet anmälningar har ökat successivt sedan 1990-talet. Det kommer in fler anmälningar och man upptäcker mer genom det.

Hur ser du på att det ökat ännu mer de senaste åren?

– Jag skulle gissa på att utvecklingen handlar om opinionsläget. Det är mycket fokus på ungdomskriminaliteten nu och när samhällsproblem uppmärksammas ökar anmälningarna, säger Björn Petersson.

En rapport från Arbetsmiljöverket 2018 visar att det finns allvarliga brister i socialsekreterares arbetsmiljö runt om i landets kommuner. På flera håll flyr socialsekreterare från yrket.

Björn Petersson ser en tydlig rädsla bland handläggarna för att göra fel.

– Det handlar om barn som far väldigt illa. Sedan är det ett omfattande regelverk som ställer mer krav.

Arbetet är också påfrestande. Björn Petersson säger att den låga medelåldern bland socialsekreterare vittnar om att flertalet inte orkar jobba inom yrket i så många år.

– Under det här året har vi haft svårt att rekrytera och då finns det en risk att handläggningstiderna ökar, säger Björn Petersson.

Lagstiftningen har sin tydliga utgångspunkt i att vård utanför det egna hemmet enligt LVU är en sista utväg för samhället att hjälpa en ung person.

– LVU är väldigt bra när det fungerar. Det handlar om att barnet ska vara på en trygg plats och kunna fortsätta ha kontakt med föräldrarna, säger Björn Petersson.

Det råder i dag brist på vissa typer av platser inom den sociala barn- och ungdomsvården. Det gäller till exempel familjehem, förstärkta familjehem, behandlingsfamiljer och ungdomshem.

– Vi har svårt att hitta familjehem. Det gäller att ta hand om dem som vi har och stötta dem. Det är ett svårt uppdrag och komplicerade situationer, säger Björn Petersson.

Fakta

De tvångsomhändertagna barnen – om granskningen

• Granskningen ”De tvångsomhändertagna barnen” är ett samarbete mellan sju tidningar: Blekinge Läns Tidning och Sydöstran i Blekinge, Kristianstadsbladet/Norra Skåne, Ystads Allehanda, Trelleborgs Allehanda i Skåne, Barometern-OT i Kalmar, Smålandsposten i Växjö och Borås Tidning.

• Vi har undersökt hur det gick för barnen som togs från sina hem för drygt 20 år sedan, och omhändertogs enligt LVU. I riksarkiven runt om i Sverige har vi hämtat domarna för att berätta barnens historia.

• Totalt rör det sig om 201 barn, fördelade på 46 olika kommuner i Sverige.

• Tolv av barnen går inte att hitta i dag.

• Nästan lika många flickor som pojkar tvångsomhändertogs 2002. Nära 40 procent var 15 år eller äldre.

• Av de 201 personerna har bara 144 deklarerat inkomster för 2021. Medelinkomsten var då 226 000 kronor – att jämföra med alla Sveriges 20–40-åringar som har en medelinkomst på cirka 280 000 kronor.

• 66 personer av de 201 har haft skulder hos kronofogden på över 1 000 kronor någon gång under de senaste fem åren. Genomsnittet för personer i åldrarna 18–44 år är 5,6 procent.

• 58 personer av 201, nästan 30 procent, är dömda för brott någon gång sedan 2010. 27 av dem har dömts till fängelse. Här finns allt från fortkörning till rån och grovt bedrägeri, men det som dominerar är narkotikabrott.

• I granskningen har vi tagit del av dokument från bland annat domstolar, Kronofogdemyndigheten och Skatteverket.

• Den datajournalistiska undersökningen har genomförts genom kartläggning av dokument som finns i databasen Acta Publica samt statistik från Socialstyrelsen, och arkiverade domar från 2002.

Här saknas innehåll

Viktoria NimlinSkicka e-post
Johan SvenssonSkicka e-post
Helena BengtssonSkicka e-post
Så här jobbar Blekinge Läns Tidning med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.