Malin kom aldrig hem igen

"Mamma jag är hos Jenny som bor i Husum. Jag vet inte när jag kommer hem. Jag ska i alla fall äta hemma. Hälsar Malin".

Så skrev den 16-åriga Malin Lindström på en lapp hemma i Örnsköldsvik innan hon den 23 november 1996 tog bussen mot Husum för att träffa en skolkamrat. Morgonen efter ringer hennes pappa polisen och anmäler dottern försvunnen för hon har inte kommit hem. Först ett halvår senare, vid en skallgångskedja i ett skogsparti nära Husum, hittas Malin Lindström död. Stickskadad och bunden till armar och ben med tejp.

Nu ska fallet – än en gång – tas upp av hovrätten för nedre Norrland efter en rad mer eller mindre osannolika turer som slutade i att Högsta domstolen för en månad sedan beviljade resning i målet, till nackdel för en tidigare friad man.

– Det är väldigt ovanligt. Resning till nackdel för någon har skett ett fåtal gånger de senaste decennierna, man kan räkna på en hand hur många de är, säger Moa Lidén, doktor i allmän rättslära som forskar på resningsprocessen.

– Man kan jämföra med resning till fördel för någon, som är nog så ovanligt i sig, men de flesta människor kan nog tänka på ett fall, som Sture Bergwall eller Kaj Linna, som man hört talas om. Men jag tror inte det är särskilt många som kan nämna något till nackdel, fortsätter Lidén.

Den i dag 44-årige man som återigen misstänks förhördes första gången en månad efter det att Malin Lindström försvann, då en person nämnt hans namn för polisen. I de kommande förhören ändrades hans historia flera gånger och allt märkligare uppgifter framkom. En version var att han drabbats av en minneslucka, det sista han kom ihåg var att han gått längs med en väg i närheten av fyndplatsen när allt svartnade. En vid den tiden omtalad minnesforskare kallades in och försökte på olika sätt få fram mannens minnen, bland annat vallades han i området.

Trots att direkt eller teknisk bevisning saknades som kunde koppla mannen till Malin Lindström fälldes han i tingsrätten för mordet. Beslutet grundades bland annat på att samma sorts tejper som flickan bundits med hittats hemma hos mannen, liksom blå fibrer som överensstämde med fibrerna i hennes rätt ovanliga tröja. Polisen hade också funnit bilder och teckningar som kopplades till det som hänt flickan.

Men när fallet togs upp i hovrätten friades mannen. Där gjordes bedömningen att även om flera omständigheter var besvärande för mannen räckte det inte för en fällande dom. Framförallt pekade rätten just på avsaknaden av teknisk bevisning.

Det fanns visserligen en spermafläck på flickans byxor men dåtidens analysmetoder kunde inte få fram en dna-profil. Ett nytt försök gjordes häromåret och lyckades. Men profilen måste kunna jämföras med något, och där tog det stopp. Den tidigare misstänkte ville inte låta sig topsas och det visade sig att det saknades lagligt stöd för att tvinga honom.

– Det blev ju en förvåning men också förtvivlan, på det viset att man ingett en förhoppning för anhöriga, säger polisen Ola Ehrenberg vid Kalla fall-gruppen i region Nord, där Malin-ärendet legat.

Ola Ehrenberg skulle dock hitta en väg framåt. Han gick igenom hela det gamla utredningsmaterialet på nytt och hittade sparade hårstrån från mannen. Dessutom fanns ett dokument som beskrev att ett blodprov som togs när mannen fortfarande var misstänkt hade skickats till Uppsala universitet. En koll med universitetet visade sig att provet fanns kvar och vid jämförelse blev det en träff. Sperman kommer från 44-åringen.

– Högsta domstolen säger i sitt resningsbeslut att hade den här nya bevisningen funnits redan i den ursprungliga processen hade han sannolikt blivit dömd, säger överåklagare Mats Svensson som ansvarat för resningsprocessen.

TT: Samtidigt säger det inget om när han och Malin träffats, eller kan bevisa att han mördat henne. Är det ett problem?

– Jag kan bara säga att med den inställning han har nu, att han aldrig varit nära Malin, aldrig träffat henne, då är det inte något större problem. Inte i kombination med annan bevisning.

Det finns dock utrymme för hovrätten att fria mannen igen om den anser att bevisningen inte räcker nu heller.

– Rättsligt sett, och logiskt sett, så är beslutet att bevilja resning och den nya rättegången skilda bedömningar. Men i praktiken – när man väl beviljat resning till nackdel för någon har man redan kommit över en ganska hög tröskel. Det innebär att åklagaren har vind i ryggen här och vad utfallet blir handlar mycket om huruvida försvaret kommer ha möjlighet att presentera någon alternativ förklaring till att dna:t finns där, säger Moa Lidén.

Mannen nekar till brott och hans advokat Ulf Holst har antytt att man vill se nya utredningsåtgärder, vad detta skulle vara är oklart. TT har försökt nå Holst, utan resultat.

Om han däremot fälls blir straffet inte särskilt långt, konstaterade advokaten vid en häktningsförhandling mot mannen i början av juni. Där argumenterade Holst för att den flyktrisk åklagaren pekat på som häktningsskäl inte finns, bland annat därför att ett eventuellt straff inte skulle ge anledning att försöka komma undan. Hovrätten kommer att utgå från åtta års fängelse, som blev straffet i tingsrätten, och sedan räkna av från detta med anledning av den långa tid som passerat.

– Det NN riskerar vid en fällande dom i hovrätten det är inget långt straff. Det är ju understigande ett år. Så hur stor är risken, ur det perspektivet, att han kan vilja fly? sade Holst.

Åklagaren Mats Svensson delar bilden av att man bör räkna nedåt från åtta års fängelse.

– Men hur stor reduktion som ska göras, det vill jag inte uttala mig om. Det finns andra fall där man tagit hänsyn till att det gått tio år och gjort en mindre reduktion. Jag tror inte det kommer att bli en såpass stor reduktion som han hoppas på.