Italiensk lärare: Vi försöker hålla oss lugna

Eleverna strömmar ut från klassrummen med ansiktsmaskerna på, och behållare med desinfektionsmedel är utplacerade över hela skolan. Allt är inte som vanligt på Max Valier-gymnasiet i Bolzano i norra Italien, men den 6 september fick man återigen slå upp portarna efter vårens plötsliga stängning.

– Vi var alla glada över att få komma tillbaka, både elever och lärare. Det finns en massa regler, vi har ansiktsmasker och med lite god vilja kommer vi att klara det här, säger Sabina Rampold, lärare i tyska och historia.

I början av mars tog den italienska regeringen det drastiska beslutet att stänga alla skolor. Då var det ingen som väntade sig att eleverna skulle tvingas stanna hemma terminen ut, berättar Sabina Rampold, som längtar efter att allt ska återvända till det normala.

– Men det krävs tålamod. Och det är viktigt för oss lärare att visa eleverna att vi kan klara det här, och ingjuta lite hopp i dem.

Att öppna skolorna har inte gått smärtfritt. Det är redan över 800 skolor som har rapporterat att man har en eller flera elever med covid-19, och som alltså har stängt ner eller satt klasser i karantän.

Max Valier-skolan i Bolzano var den första skolan där det inträffade. En elev utan symtom hade covid-19 – och klassen sattes i karantän.

– Vi stängde genast det klassrummet och alla platser som eleverna hade varit på. Sedan fick en firma sanera allt, berättar rektorn Barbara Willimek.

Klaus Verber var en av de lärare som hade undervisat klassen, och nu har han precis gjort sitt tredje och sista coronatest efter händelsen.

– Hela situationen är besvärlig men vi försöker att hålla oss lugna och uthärda den, säger han.

Det är ändå lättare nu, när man får träffa eleverna igen, tycker Klaus Verber. I våras skedde undervisningen på distans, och det var en situation som varken lärarna eller eleverna var vana vid.

– Vissa anpassade sig snabbt, men för andra elever var det svårt. En del av dem arbetade knappt alls, säger han.

14-åringarna Kimo och Sophia är glada över att vara tillbaka. I dag har de laboratorium under biologilektionen – en av många saker som man inte kunde göra i våras.

– Den största utmaningen var kommunikationen mellan skolan och hemmet. Det var svårt att organisera sig, förklarar Sophia, och Kimo lägger till att det inte går så bra att motivera sig hemma.

Men båda tyckte att det var olustigt när en elev på skolan visade sig vara smittad. Strax därpå upptäckte man att ännu en elev hade drabbats.

– Smittan hade kunnat sprida sig snabbt. Men klassen sattes ju i karantän så efter ett kort tag kändes det lugnt igen, säger Kimo.

En del av lärarna har dock känt sig utsatta, och obekväma med att undervisa igen. Många är äldre – enligt en rapport av OECD är mer än hälften av lärarkåren i grundskolan och på gymnasiet över 50 år, och 17 procent är över 60 år.

Rektorn Barbara Willimek har känt av den starka oron.

– Vissa lärare var jätterädda för att komma till skolan under våra betygskonferenser, och då är vi ändå i en väldigt stor aula. Men under nedstängningen av samhället var de hemma hela tiden, och gick knappt ens ut för att köpa mat. Så de hade det svårt att börja ett normalt liv igen efteråt, säger hon.

För Barbara Willimek innebär den nuvarande situationen en hel del merarbete. Arbetet med att desinficera skolan är både kostsamt och tidskrävande – bland annat ska alla böcker som lånas på biblioteket ligga i ”karantän” i 72 timmar. Hon visar också de formulär som ska fyllas i så fort en elev har varit sjuk mer än tre dagar – sedan krävs läkarintyg för att få komma tillbaka.

Men trots allt är Barbara Willimek glad över att få välkomna ungdomarna igen.

– Det enda positiva med den här situationen är att både föräldrar och elever har insett skolans värde, och sett hur viktig den faktiskt är, säger hon.