Annelie Henrysson: God morgon! Kross
Det var självklart att vi inte fick kasta snöboll mot skolbyggnaden när vi var små. Alla barn visste var "strecket" gick.
Innanför – inga bollar.
Utanför – helt ok att kasta.
Att hålla sig innanför strecket var ändå ingen garanti för att man inte skulle få en kall, hård boll i nacken. Kanske var det rentav roligare att kasta på dem som trodde att de var skyddade.
Precis när det ringt in låg man alltid som mest pyrt till. Då skulle alla de som passat på att ta upp lite snö på väg mot skolbyggnaden göra av med den någonstans. Att bara släppa ner den var för tråkigt!
En dag gick den stora glasrutan precis vid entrén sönder. En hård snöboll hade krossat den. Kastaren identifierades och kallades till rektorn. Dock inte svarslös.
– Jag hade inte träffat rutan om den som jag kastade på låtit bli att ducka!
