Expert: Jag trodde pandemin skulle bli värre

Den 11 mars 2020 kom Världshälsoorganisationen WHO med det historiska uttalandet: Världen hade drabbats av en ny pandemi.

Ett chockartat besked, men på ett sätt väntat. Smittsamma sjukdomar har varit människans ständiga följeslagare och Fredrik Charpentier Ljungqvist, professor i historia vid Stockholms universitet, var en av dem som länge trott att en ny pandemi skulle slå till.

– Personligen hade jag befarat något än värre. Kanske inte en ny digerdöden, men det hade kunnat bli något som är lika dödligt för friska 30-åringar som covid-19 varit hos 80-åringar, och då hade effekten blivit en helt annan, säger han.

Pandemin är inte avblåst officiellt, men Ljungqvist tycker ändå att det går att svara på frågan: Hur har covidpandemin tett sig jämfört med tidigare pandemier?

1. Lägre dödlighet per smittad. Det kan låta paradoxalt med tanke på att det nya coronaviruset tros ha skördat mer än 18 miljoner människoliv världen över. Men blickar man bakåt är det en blygsam siffra sett till storleken på jordens befolkning i dag, framhåller Ljungqvist.

Till exempel dödade Spanska sjukan (1918-1920) mellan 25 och 100 miljoner människor vilket motsvarade 1–5 procent av jordens befolkning på den tiden. Motsvarande siffra för covidpandemin är högt räknat 0,25 procent, enligt Ljungqvist.

Utmärkande är även att väldens befolkning nu är betydligt äldre än vid tidigare pandemier – och har fler riskfaktorer i form av bland annat hjärt-kärlsjukdom.

– Vilken effekt ett virus har beror på hur demografin ser ut och hur sårbar befolkningen är. Coronaviruset skulle troligen haft en lindrigare effekt för femtio eller hundra år sedan, när en större andel av befolkningen var yngre och inte hade lika många välfärdssjukdomar. Nu var riskgruppen för den här typen av virus historiskt stor, varför coronaviruset blev betydligt farligare än det hade varit historiskt sett.

2. Lägre acceptans för döden.

Historiskt sett har dödligheten varierat kraftigt från år till år. Elaka farsoter och att många plötsligt dog på kort tid tillhörde vardagen. Malaria är kanske ingen sjukdom vi tänker på i Sverige, men så sent som 1829 dog över 6 000 svenskar i sjukdomen enligt historieprofessorn, bara som ett exempel.

– Det är en stor mental skillnad mot nu, då vi väntar oss att det mesta ska kunna botas. Vi har också varit förskonade från större pandemier åtminstone de senaste femtio åren, vi har inte haft någon motsvarande sedan Spanska sjukan skulle jag säga.

Vår låga acceptans för sjukdom och död har bidragit till betydligt mer omfattande åtgärder jämfört med tidigare pandemier, menar Fredrik Charpentier Ljungqvist. Aldrig tidigare har så kraftfulla åtgärder använts, och att människor isolerats i så stor skala.

– Inte ens under den betydligt mer dödliga Spanska sjukan var åtgärderna i närheten av de vi haft nu. Skillnaden beror såklart även på helt nya möjligheter när det gäller alltifrån informationsspridning till distansarbete och e-handel.

3. Mängden data.

Aldrig tidigare under en pandemi har vi haft så stora mängder data om smittspridningen. Det borde leda till bättre koll. Men osäkerheterna kring antalet döda i världen är nästan lika stora som för Spanska sjukan, Asiaten (1957) eller Hongkonginfluensan (1968), hävdar Ljungqvist.

– Mycket av smittspridningsmönstret under covid-19 är fortfarande oförklarat. Det har funnits en stark tro på datormodellerade prognoser, som bygger på många osäkra antaganden. Inga enskilda faktorer, förutom säsongseffekten på våra breddgrader, eller enskilda åtgärder har ett särskilt högt förklaringsvärde. Vi har nästan haft för mycket information, säger han.

Hur länge det dröjer innan WHO blåser av pandemin är oklart, men enligt Ljungqvist har det historiskt sett mer handlat om ett kulturellt och samhälleligt beslut snarare än rent medicinska faktorer.

– Viruset kommer att cirkulera länge, kanske permanent, och det handlar snarare om när man når en samhällelig utmattning. Man tröttnar på att leva med en pandemi, och bestämmer sig för att det får vara slut nu. Särskilt när en annan kris, som kriget nu, pockar på uppmärksamheten.

Enligt experterna är det bara är en tidsfråga innan nästa pandemi kommer. Frågan är om vi står bättre rustade nu?

Delvis, tror Fredrik Charpentier Ljungqvist.

– Men det historiska medvetandet är ganska kort. De flesta på det ”glada 1920-talet” hade nästan glömt Spanska sjukan trots att det var 1900-talets främsta pandemi. Men jag tror att det här historiska minnet kommer att vara längre. Å andra sidan är det svårt att vara mentalt förberedd, eftersom ingen pandemi är den andra lik.