Varning för amerikanisering av fångvården
Kriminalvården har gått upp i stabsläge. Beläggningarna på landets häkten och anstalter har nått mer än kritiska nivåer. Antalet våldsincidenter till följd av gängkrig i kombination med att för många personer trängs på små ytor, vittnar om en obehaglig utveckling, där fångarna riskerar att ta över vissa avdelningar. Anstalterna är belagda till 125 procent.
Sanningen är att Kriminalvården länge har befunnit sig i någon slags permanent kristillstånd. Allvaret kan speglas i siffror: Under 2023 registrerades drygt 1100 ärenden om våld och hot mellan intagna på de sju tyngsta anstalterna i landet, enligt TT.
Det betyder i snitt 157 anmälningar per år och anstalt. Var och en kan räkna ut hur ofta det innebär incidenter under 365 dagar. ”Häktade fastnar i arresterna, fängelsedömda fastnar i häktena och det är fullt på anstalterna. Det är jättebekymmersamt och synnerligen ansträngt.” citeras Richard Boström, kriminalvårdschef för verksamhetsområde Karlskrona och Kristianstad i Kristianstadsbladet under torsdagen.
Överbeläggningen handlar inte enbart om ökande kriminalitet. Det handlar också om att straff förlängs så att cirkulationen på intagna blir långsammare. I grund och botten är förlängda strafftider något bra. Kriminalvården är dock inte dimensionerad vare sig för den grova gängkriminaliteten, eller för det inflöde av intagna som blivit resultatet av Polisens arbete. Utvecklingen har gått fort de senaste åren och att byta rättspolitik är som att vända en Atlantångare. Nu är läget alltså mycket kritiskt.
”Utvecklingen har gått fort de senaste åren och att byta rättspolitik är som att vända en Atlantångare.”
Fram till 2033 räknar Kriminalvården med att fyrdubbla antalet anstaltsplatser. Precis norr om Torsås kommun, i södra Kalmar län, planeras för en ny anläggning med 430 platser. Målet är att den ska kunna tas i drift 2029 och vara i full drift under 2030. I Kristianstad håller ett nytt rättscentrum på att anläggas, med ytterligare 100 platser. Men inte heller det kommer att vara tillräckligt, säger Richard Boström, och hänvisar till att Kriminalvården räknar med att 35 000 platser till 2033 är vad som skulle behövas. Många av anläggningarna riskerar dessutom att försenas.
En amerikanisering av fängelsesituationen i Sverige vore förfärlig, alltså att gängen får övertaget inne på vissa avdelningar. På vissa SIS-hem är det redan en realitet. Hur den utvecklingen ska kunna stävjas är svårt att se. Frågan hur länge Kriminalvårdens vakter kan fortsätta att vara obeväpnade under dessa omständigheter blir mer och mer pressande. Det har länge funnits ett motstånd mot detta inom Kriminalvården, då det anses att det skulle riskera att eskalera en redan osäker situation.
Men som ofta i samhällsutvecklingen är det inte otroligt att realiteterna kommer att pressa på. Det är givetvis inte önskvärt, men alternativet är inte heller tänkbart.
