Vad ska vi med demokratin till, när vi har Greta?

Vem stämde de? Jo, den svenska staten.

Varför? För att ungdomarna vill att domstolen slår fast att svenska statens klimatpolitik är otillräcklig.

Som vanligt när det är medialt kända personer som agerar politiskt är jubelropen många. Ja, stämningen fick till och med glädjande tillrop från en svensk partiledare.

Valutgången avgjorde dock inte att stämningsansökan lämnades in.

”Vi har arbetat med det här i två år och hade stämt vilken regering som helst som inte driver en klimatpolitik som är i linje med Sveriges rättvisa andel av den globala klimatomställningen. Det inkluderar den förra regeringen”, säger en av aktivisterna till DN (den 25 november).

Den jublande partiledaren hade med andra ord själv kunnat sitta på de anklagades bänk, bildligt talat.

Stämningen i Stockholms tingsrätt är inte en isolerad händelse utan en del av en större trend i västvärlden där klimatfrågan tas till domstol. Även i Nederländerna, Norge och Portugal har domstolarna blandats in.

Samtidigt talas det allt mer, och med stort allvar, om att demokratin är i fara. Ofta, och med all rätt, är det utvecklingen i Ungern som anförs som exempel. Men när den svenska klimatpolitiken utmanas i domstol, som i det nu aktuella exemplet, har det också implikationer för demokratin.

Är utvecklingen där klimatfrågan tas till domstol verkligen något man ska bejaka?

Det heter att det är svenska staten som stäms. Men det ligger inte långt borta att säga att det är demokratin som stäms.

Ledamöterna i Sveriges riksdag är valda av folket – och kan avsättas av folket. I vår svenska parlamentarism svarar regeringen inför de folkvalda – och kan avsättas av riksdagen. Men domarna i våra domstolar är icke-folkvalda. Och dem kan folket inte heller avsätta.

De som är tillskyndare till att klimatfrågan ”juridifieras”, borde fundera både en och två gånger på om det inte är rimligt i en demokrati att väljarna röstar bort dem som fattar dåliga beslut, snarare än att domstolar förklarar förd klimatpolitik och svaga klimatambitioner för olagliga.

I det långa loppet kan en politik som inte bygger på folkviljan omöjligen överleva i en demokrati. Och risken med juridifieringen är uppenbar: att folk uppfattar att politiken utformas av en elit snarare än av folket. Det är i sin tur en farlig ingrediens för den som värnar demokratin.

Det finns med andra ingen hållbar genväg förbi demokratin för en långsiktigt hållbar klimatpolitik.

Många klimataktivister uppvisar ett beundransvärt engagemang. Saken är bara den att flera saker måste uppnås parallellt med att samhället ställer om. Omställningen måste gå hand i hand med välfärd och välstånd och att hela Sverige kan leva. Det är ingen lätt avvägning. Hade den varit det hade frågan varit löst för längesedan. Men den typen av avvägningar mellan olika intressen kan inte göras på ett seminarium, ett laboratorium eller i en rättssal utan görs bäst av demokratin.