Anders Gustafsson: Vad är det för en jäkla FN-klubb vi finansierar?

Eller med andra ord, FN:s människorättsråd anser att blasfemilagar måste införas efter att islam vanhelgats i Sverige. Det bör inte Sverige kröka rygg för. Vad blir nästa steg i denna anpassning? Förbud mot satir av profeten Muhammed?

Landet som initierade det extrainsatta mötet i människorättsrådet är Pakistan. Det är ett land som självt håller strängt på det här med hädelse av religion. Landets blasfemilag ger dödsstraff eller livstids fängelse för hädelse eller smädande av heliga muslimska personer eller koranen. Är det ett föredöme, månne?

Men nu är det inte Pakistan som får kritik från FN:s ”människorättsråd”, utan Sverige. Sverige som enligt The Economist demokratiranking är ett av världens mest demokratiska länder. Det hela är som hämtat från en Monty Python-sketch där den kurdiske räven skulle vara justitieminister och Hells Angels kontrollera hastighetsefterlydnaden i det svenska vägnätet.

Bland den majoritet som röstade för den fördömande resolutionen finns exempelvis länder som Eritrea, Sudan, Kina, Qatar och Förenade Arabemiraten och Kuba – länder som knappast är kända för sina mänskliga fri- och rättigheter. Tvärtom.

Samtidigt är Sverige, enligt utrikesdepartementet ”en av de största bidragsgivarna till FN. Vår obligatoriska andel i budgeten uppgår till 1,035 procent. Utöver detta ger Sverige varje år omfattande frivilliga bidrag till FN:s fackorgan”.

Om inte förr, så är det nu hög tid att göra upp med de svenska rosaskimrande illusionerna om FN och se organisationen vad den är och har varit under mycket lång tid.

Redan 2013 beskrev SvD-journalisten Jenny Nordberg utförligt perversionerna inom FN-systemet. Alla hon någonsin träffat inom FN-systemet tyckte att de vunnit högsta vinsten, förklarade hon. Varför då? Jo, ”en tjänsteman på mellannivå har skattefri miljonlön, subventionerat lyxboende för hela familjen, tillgång till de dyraste privatläkarna, gratis privatskolor och Ivy League-universitet för alla barn. De flyger helst bara första klass” (SvD den 20 september 2013).

Brydde sig Sverige? Läste man ens detta vittnesmål och andra? Knappast. Det var viktigare att Jan Eliasson, Margot Wallström – och andra politruker – skulle få fina visitkort i FN och så sedermera att en plats i FN:s säkerhetsråd för Sverige.

Särskilt ifrågasatt är UNRWA, FN:s hjälporganisation för Palestinaflyktingar. Bara häromåret briserade en korruptionsskandal där schweizaren Pierre Krähenbühl, enligt en internrapport, ska ha utsett sin älskarinna till rådgivare så att de kunde resa runt i världen (Dagen den 12 september 2019).

Och på tal om UNRWA – som Sverige länge varit världens tredje (!) största bidragsgivare till – så får man väl lov att konstatera att situationen för de palestinska flyktingarna, som nu varit på flykt sedan 1948, snarare borde förbättras än försämras om rakt av lade ner organisationen.

Varför skulle dessa ”flyktingar” inte kunna bli medborgare i de arabiska grannländer som deras familjer bott i över 70 år? Det är ju länder som både är arabisktalande och muslimska. Snaska om integration på nolltid.

Nej, låt nu detta spektakel som FN:s människorättsråd har ställt till med en gång för alla bli en ögonöppnare för hela svenska folket. Länder som Kina, Förenade Arabemiraten, Eritrea och Kuba ska inte komma och läxa upp Sverige om mänskliga rättigheter. Sverige ska inte skicka en massa miljarder i blindo till FN:s svarta hål.

Tidöavtalet har utlovat städning. Låt sopkvasten gå ordentligt.