Undrens tid är inte förbi

Vem hade kunnat tro att en regering med Miljöpartiet, och med självaste Gustav Fridolin som utbildningsminister, skulle ta steg mot examensprov i skolan? Det är nog få, om än ingen som såg det komma. Gymnasie- och kunskapslyftsminister Anna Ekström (S) måste vara en av landets främsta pedagoger.

I onsdags fattade riksdagen beslut om att de nationella proven ska väga tyngre i betygssättningen. Provresultaten ska ”särskilt beaktas” när läraren sätter betyg om det inte finns särskilda skäl utanför elevens kontroll som motiverar avsteg.

Att stärka kopplingen mellan en elevs resultat på ett nationellt prov och samma elevs betyg i ett visst ämne är alldeles utmärkt. Betygssättningen i skolan har varit ett sorgebarn under lång tid.

Samtidigt som svenska elever har fått allt högre betyg har internationella undersökningar vittnat om något helt annat, att svenska elevers kunskaper har försämrats.

Konkurrenssituationen skolor emellan pekas ofta ut som orsak till glädjebetyg och betygsinflation. Låga betyg innebär dålig reklam för både fristående och kommunala skolor, vilket innebär färre sökande, vilket innebär minskade resurser.

Förra hösten satte Uppdrag granskning glädjebetygen under lupp (SVT den 12 oktober 2016). En enkät skickades ut till 1500 medlemmar i Lärarnas riksförbund. Knappt hälften av de tillfrågade svarade, och av dem har 32 procent upplevt att rektor eller huvudman försökt påverka deras betygssättning. I de allra flesta fall, 89 procent, har lärarna blivit ombedda att höja elevernas betyg.

Incitamenten för glädjebetygen har med andra ord varit starka.

Konsekvenserna av den slappa betygssättningen är stora. Gymnasielärare har vittnat om att elever inte besitter de grundläggande kunskaper som betygen från grundskolan säger att eleven ska ha. Samma sak har även hörts från den högre utbildningen. Det betyder i sin tur att undervisningstid får ägnas åt repetition och stödinsatser vilket tar resurser från den undervisning som borde ha ägt rum.

Oredan i betygssättningen har även urholkat likvärdigheten, alltså att elever med samma kunskaper får olika betyg. Det innebär en stor orättvisa eftersom betygen är urvalsinstrument till högre utbildning. Det ska vara prestation som avgör vilket betyg en elev får, inte turen att gå på en skola som delar ut glädjebetyg.

I framtiden ska de nationella proven också digitaliseras, framförallt för att minimera möjligheterna att fuska på proven, även det ett problem som Uppdrag granskning förtjänstfullt har belyst (SVT den 15 februari). Distributionskedjan för ett digitalt prov är betydligt kortare, vilket minskar risken för att provfrågor kommer i orätta händer jämfört med om det distribueras via post. Och digitala prov innebär också att proven snabbt kan ändras, om det är så att frågor visat sig ha läckt ut.

Vem vet, kanske vi inom några år till och med kommer att ha en regering och riksdag som ser till att den gamla hederliga studentexamen återinförs. Undrens tid är inte förbi.