Sofia Nerbrand: Ukrainas sak är vår
Det är ingen klyscha: Ukrainas sak är vår. Bilderna från Ukraina är inte en spelfilm, eller från en svunnen tid. Hundratals människor dör där varje dag. Miljontals saknar vatten och el. Ukrainas riksåklagare har hittills fått 49 000 anmälningar rörande krigsbrott.
I ett land som är större än Frankrike, och på samma avstånd från oss fast en bit österut, utkämpas nu ett krig mellan liberal demokrati och Putins mörker. En strid om allas vår framtid.
Och vi är redan indragna i kriget. Vi ser bland annat påverkansaktioner för att krackelera det folkliga stödet för vapenleveranser till Ukraina. Sprängningarna av Nord Stream 1 och 2 är allvarliga sabotage alldeles utanför vår kust. Även avklippta fiberoptiska kablar utanför Marseille i oktober drog märkbart ner hastigheten på Internet mellan USA, Europa och Indien.
Ändå ser vi inte en stark mobilisering i Europa. Vi har fortsatt att fylla på våra lager med rysk gas inför vintern. Tyskland har bara pausat den planerade nedstängningen av de tre sista kärnreaktorerna. I september stängdes ett av i Belgien och avvecklingen fortsätter där. Det är oerhört dumt.
”Vi har inte råd att låta kriget fortgå.”
Inte heller ser vi att industrin ställer om för att tillverka mer vapen och ammunition. Jämför med pandemin då företag tidigt växlade över till att producera handsprit och läkemedelsbolagen tog fram vacciner i rekordfart.
Vi agerar inte tillräckligt starkt på att vi har ett fullskaligt krig i Europa. Det har också pågått längre än vad de flesta trodde – Rysslands armé är varken väloljad eller effektiv – och tunga artilleristrider har visat sig vara avgörande eftersom ingen part har uppnått luftherravälde.
Ryssarna verkar dock få ont om ammunition och har svårt att få fram mer – på detta område verkar sanktionerna bita. Men även förråden i Väst sinar och vi har svårigheter att tillverka mer tillräckligt snabbt. Vi har varken råd politiskt, ekonomiskt, militärt eller på ett medmänskligt plan att låta kriget fortgå.
Det är hög tid att sätta p för Putin. Förödelsen han har åsamkat är svåröverblickbar. EU-kommissionens ordförande, Ursula von der Leyen, bedömer att skadorna hittills kostat svindlande 6 550 miljarder kronor, vilket hon ska försöka få tillbaka genom att inrätta en hybriddomstol där ansvariga ryssar ska ställas till svars.
Men mördaren i Kreml kommer inte att sluta på grund av att hundratusentals unga ryska män blir kanonmat – eller av sanktioner, fördömanden eller domslut i Väst. Han måste stoppas på krigsfältet.
Sverige behöver, liksom alla andra liberala demokratier, involvera sig mer. I klartext betyder det att skicka betydligt mer militär materiel till ukrainarna. De leds av en man med ett stort mod och som har lyckats skapa en hög stridsmoral: Volodymyr Zelenskyj. Hade presidenten lämnat Kyiv under de första dagarna av den fullskaliga invasionen hade Ukraina förmodligen fallit. Men han stannade och har sedan dess talat oförtrutet till sitt folk och omvärlden.
Hans budskap är detsamma som en av de avgörande personerna under andra världskriget torgförde. Winston Churchill deklarerade: ”Victory at all costs! Seger trots all skräck, seger hur lång och svår vägen än är, för utan seger finns det ingen överlevnad.”
Detta gäller också oss, i nutid.
