Bo Pellnäs: Ukraina kan ana ryska sprickor i Bachmut
Något som liknar det första världskrigets skyttegravsstrider fortsätter runt staden Bachmut. Natos generalsekreterare Stoltenberg säger att ryssarna kan ta staden inom några dagar.
Samtidigt kommer rapporter som förvånar. De återger uttalanden från chefen för den ryska Wagnerstyrkan, Prigozhin. Hans mer erfarna legoarmé har ju drygats ut med 30 000 straffångar, många med livstidsstraff för mord. De erbjöds straffrihet mot sex månaders fronttjänst i Ukraina, kastades in efter nästan ingen utbildning och har lidit oerhörda förluster.
I februari gick Prigozhin ut och anklagade den ryska arméns högsta chefer för att inte ge hans förband den ammunition de behövde. Nu återkommer han med samma klagomål och hotar att utan mer ammunition kan hans styrkor bli tvungna att avbryta striderna och då, säger han, kommer den ryska fronten att falla sönder.
Utan tvivel är den ryska armén och Prigozhins legoförband inne i en maktkamp, som försvårar ett samarbete på stridsfältet. Men det är svårt att tyda hans offentliga utspel. Tillåt mig ändå att spekulera litet kring detta. Kanske är det armén som förvägrar honom det han behöver eller så är det helt enkelt brist på ammunition. I så fall kan det ses som ett krav på Putin att ge honom en helt egen och prioriterad underhållskedja för just ammunition.
Men en annan tolkning kan vara möjlig: Kanske sviktar hans förband efter de stora förluster man tvingats ta under lång tid. ”Ammunitionsbrist” skulle då kunna tjäna som en ursäkt och en förklaring till att man inte längre förmår fortsätta anfallen.
Man kan undra om det då finns ett samband med att de högsta ukrainska militära cheferna förordar att man ska förstärka sina förband runt Bachmut och fortsatt försvara staden. Vet de något om läget i Prigozhins förband som motiverar ställningstagandet? Från tillfångatagna och sårade soldater kan erfarna förhörsledare säkert få fram värdefulla upplysningar. Man får hoppas att det ukrainska beslutet att inte lämna Bachmut bygger på en realistisk bild av läget.
Om inte, betyder det att man ändå är beredd att fortsatt offra soldater för vad som amerikanska bedömare anser vara av begränsad strategisk nytta.
En fantasifull tanke vore annars att Prigozhin, som led i ett större maktspel, vill se ett slut på kriget, men då svävar vi nog helt i det blå.
Slutligen hoppas jag att Sverige har bett Polen att utbilda besättningarna till de 10 stridsvagnar vi lovat Ukraina. I så fall förstår jag inte varför vi inte redan har en färja lastad med Leopard 2 på väg till Polen! Eller annars varför alla ukrainska soldater som ska utbildas inte finns på plats i Ravlunda. Av våra 120 exemplar borde väl 10 vara i sådant skick att utbildning kan påbörjas direkt. Sedan är det klart att ammunition och reservdelar måste till innan vagnarna kan sättas in i strid.
Bo Pellnäs är säkerhetspolitisk expert
