Sverige har röstat – vilken rysare!
I flera riksdagsval har folket gett politikerna ett valresultat de har haft mycket svårt att förvalta. Ur politikernas synvinkel har väljarna röstat fel, kan man säga om man vill vara elak.
Efter förra valdagen tog det mer än 18 veckor – och oändligt många kaffekoppar och kakor hos talman Andreas Norlén (M) – innan Sverige fick en ny regering på plats.
Men återvalet av Stefan Löfven 2019 blev bara början på en mandatperiod av regeringskriser, budgetkriser och misstroendeomröstningar. Riksdagen fick till och med välja Magdalena Andersson till statsminister två gånger – eftersom Miljöpartiet hoppade av regeringssamarbetet. Ridå.
Så kan vi inte ha det igen. När nu svenska folket återigen avlagt sin röst måste våra politiker göra ett bättre jobb än förra gången. Vi måste lämna tiden av december- och januariöverenskommelser bakom oss, överenskommelser som på olika sätt varit försök från en minoritet att styra landet.
Väljarna längtar efter, och förväntar sig, att partierna kommer överens så att vi får en regering som kan få sin politik igenom riksdagen.
I det här valet har två lag stått mot varandra: lag Magdalena Andersson och lag Ulf Kristersson.
”Blir han ihågkommen som förloraren som lät SD gå om M i antalet röster och mandat? Eller vinnaren som kunde före en ny konstellation till makten?”Anders Gustafsson
I skrivande stund ser det oerhört jämnt ut mellan de två lagen. På söndagskvällen skiljde det enligt SVT:s valu mindre än 20 000 röster mellan de två regeringsunderlagen, med fördel för det rödgröna laget. Vid elvatiden hade högersidan dock gått om lag Andersson när 5 000 av 6578 distrikt var räknade. Och även efter söndagens preliminära rösträkning återstår utlandsröster och sena poströster.
Att S ser ut att få ett så pass bra valresultat är en stark prestation av Magdalena Andersson. Särskilt med tanke på att valet i mångt och mycket har handlat om politiska problemområden som rättspolitik, migrationspolitik och energipolitik. S har suttit på de anklagades bänk men har hållit ställningarna.
Valrörelsens frågor borde utgjort ett dukat bord för Ulf Kristersson. Men under hans ledarskap ser M nu ut att tappa positionen som landets näst största parti – en roll M haft under fyra decennier. En delvis förklaring kan vara att M tappat stödröster till Liberalerna. En annan att allt för lite av valrörelsen handlat om hur fler ska få jobb och hur företagen ska växa. En tredje att SD har gått starkt.
Skillnaden mellan succé eller fiasko kommer att vara hårfin för Ulf Kristersson. Blir han ihågkommen som förloraren som lät SD gå om M i antalet röster och mandat? Eller vinnaren som kunde före en ny konstellation till makten? Några tiotusentals röster kan utgöra skillnaden.
Valets stora vinnare ser ut att vara Jimmie Åkesson. Valrörelsens frågor har passat Åkesson och SD väl och 48 procent av SD:s väljare uppger att Åkesson spelade stor roll för deras val. Partiet har länge haft fokus på kärnkraft och gängkriminalitet och många väljare ser kopplingen mellan stor invandring, misslyckad integration och gängkriminalitet.
I riksdagsvalet 1979 såg det på valnatten ut att bli en seger med ett mandat för Socialdemokraterna och Vänsterpartiet kommunisterna över de borgerliga partierna. När alla röster sedan hade räknats, inklusive utlandsrösterna, hade de borgerliga samlat 175 mandat och kunde bilda regering.
Det har varit oerhört jämnt tidigare – och är det återigen i dag. Vilket block som kan bilda regering kommer inte att kunna fastslås förrän den slutgiltiga rösträkningen är avslutad. Så oerhört jämnt är det.
Den konstellation som till slut får väljarnas mandat måste hursomhelst ta ansvar för att lösa regeringsfrågan fort – den politiska cirkus som följde efter förra valet ska inte upprepas.
