Svårsmälta inslag i förslag om zoner
Under torsdagen presenterade regeringen det omdebatterade förslaget att ge polisen möjlighet till så kallade säkerhetszoner. Förslaget har föregåtts av en omfattande debatt. I korthet går förslaget ut på att polisen under en begränsad period (max 14 dagar) och på ett begränsat område ska kunna visitera personer, även barn, utan speciell brottsmisstanke. Åtgärden införs för att exempelvis kunna bryta oroliga situationer inom ett speciellt område.
I Danmark har denna möjlighet funnits sedan 2004. Experter är oeniga om effekten, då det aldrig har genomförts några vetenskapliga undersökningar av den. Samtidigt anses Danmarks visitationszoner vara ett bra verktyg, tillsammans andra åtgärder, för att stävja brottslighet. Men det är ingen mirakelkur, uttryckte Dan Bjerregaard, dansk journalist och tidigare polis, för Sveriges Radio under torsdagen. Nej, mirakelkurer är det ingen som tror på. Därtill har situationen gått alltför långt och är alltför allvarlig i Sverige. Regeringen rullar också därför ut en rad åtgärder under våren.
Polisen har önskat att kunna arbeta med säkerhetszoner, inte minst för att kunna agera och snabbt höja profilen i ett område. De måste ha stöttning i sitt arbete. Samtidigt - och detta kan man inte bortse ifrån - riskerar förslaget om zoner att inkräkta på oskyldiga människors integritet. Det har också uttryckts oro att zonerna inte har någon bortre tidsgräns, utan att tillståndet kan förnyas efter 14 dagar. Det är dock svårt att se vitsen med att ha kvar en zon speciellt länge, då brottsligheten förflyttar sig. Tanken med zonerna är ju att de ska kunna upprättas snabbt, där de behövs.
Det mest svårsmälta inslaget är dock att även barn ska kunna visiteras. Det är ingen obetydlig åtgärd. Men vi vet också att barn så unga som 10-12 år skickas som kurirer mellan samvetslösa gäng. Man ska också minnas att människor som bor i drabbade områden ofta är positiva till Polisens närvaro. Även de är, självfallet, angelägna om att våld och kriminalitet ska hållas i från deras område, vilket Martin Melin (L) framhöll vid regeringens presentation.
Den svåra situationen i Sverige gör att viktiga principdiskussioner om integritet och personlig frihet numera hamnar i skymundan. Åtgärder som exempelvis säkerhetszoner blir ett nödvändigt ont och utebliven debatt kan förstås i ett akut skede. När det brinner i huset är brandsläckaren viktig att hitta. Men argumentet att den som har rent mjöl i påsen inte har något att frukta, är inte heller hållbart i längden.
