Petter Birgersson: Skydda barnen och värna familjers egenmakt
Det är långt ifrån alltid vuxenvärlden i skolan vet fullt ut vad som försiggår mellan elever. Ibland klarar skolan inte alls av att lösa konflikten och emellanåt hamnar skolan i en situation där det kan handla om att välja sida mellan elever. Fel lärare på fel plats kan till och med bli en möjliggörare för utfrysarna och mobbarna. I något enstaka fall kan läraren vara problemet.
För många barn och föräldrar är det fortfarande så att det inte finns några alternativ att välja för att komma undan en sådan skolvardag. Ett stort utbud av olika skolor med olika utförare är ett storstadsfenomen, medan det i glesbygdsområden ofta bara finns ett möjligt fungerande alternativ. Om föräldrar vill se en annan lösning för sina barn kan valet vara att flytta eller att helt på egen hand ordna med skjutsning. För en del går inget av det att ordna.
Det är bra med sund debatt om hur friskolesystemet är utformat. De verkligt stora problemen är om friskolor startas för att komma runt utbildningskrav och bygga isolerade öar med moralisk och religiös kontroll. Skolor ledda av islamister var självfallet inte idén med friskolor. Staten måste för skattefinansierad verksamhet alltid ha skarpa tillstånds-, kontroll- och sanktionsformer.
Att erbjuda gymnasieprogram som lockar eleverna med olika former av förmåner och prylar var inte heller syftet. Där sågs tidigt skräckexempel. Utbud och form måste regleras när skattebetalare står för beställning och nota. Betygsbedömningar måste kunna underordnas någon form av central kontroll, även om det aldrig kommer att finnas någon form av objektiv betygssättningsmall för alla förhållanden.
Det måste stå klart vem som står för ekonomi och ansvarsutkrävande. Antingen får kommunerna mer kontroll över all skolverksamhet som bedrivs inom kommunen, inklusive ekonomiska krav, eller så tar staten över hela hanteringen. Friskolor bör kunna finansiera en garanti/försäkring som gör att elevernas fortsatta skolgång säkras även vid nedläggning, alternativt att skolpengen justeras så att kommun eller stat kan ha denna beredskap.
Men gamla tiders skola var inte heller det himmelrike som en del kritiker av friskolesystemet hävdar att det var. Många är de barn som genom åren har tagit skada av en skola som det inte gick att ta sig ifrån, eftersom den där mobbarna huserade var den enda som erbjöds. Att strypa alternativen genom att rikta i sig just på vissa driftsformer är ytterligare ett slag mot de elever som inte har det bra på den skola som byråkrater pekat ut åt dem.
