Skärholmens barn och unga behöver stöd
Skärholmen i södra Stockholm, har den senaste tiden drabbats av flera mord och mordförsök. Jag har bott hela mitt liv i stadsdelen. För bara några veckor sedan hade vi ytterligare ett mord inte långt från min egen bostad. Det senaste mordet, på pappan Mikael, 39 år, som brutalt mördades inför sin 12-årige son har berört och skrämt oss alla som bor här på djupet. Sorgen som drabbat familjen, anhöriga och vänner är ofattbar.
I det akuta läge som nu råder i min stadsdel är många rädda. Det gäller inte minst de många barn och ungdomar som bor här, som berättar att de måste vara hemma senast klockan 16:00, inte längre får leka ute och bokstavligen springer hem från träningen.
I samband med detta har BLTs ledare (16/4-24) valt att lyfta fram inlägg på sociala medier från mig om behovet av att i detta akuta läge förstärka socialtjänst, skolor och fritidsgårdar. BLT konstaterar att det redan finns fritidsgårdar i Skärholmen och ställer frågan: ”Så hur många fritidsgårdar krävs egentligen för att få slut på skjutandet?”.
Jag har inte i något sammanhang föreslagit fler fritidsgårdar. Jag, som mångårig rektor och lärare, har framför allt lyft fram skolan som viktigaste förebyggande skyddsfaktor. Men vi har nu en situation i vårt område där fältassistenter och fritidsgårdarnas personal behöver följa ungdomar för att de överhuvudtaget ska våga sig ut och hem. Jag har haft kontakt med våra rektorer som tillsammans med sin personal gör sitt yttersta för att skolan nu ska vara den trygga platsen i tillvaron. Socialtjänsten jobbar intensivt med att ge krisstöd. Det här är inte och ska inte vara en normal situation i Skärholmen. Därför måste vi ”förstärka socialtjänst, skolor och fritidsgårdar” som jag nämnde som exempel på den kraftsamling som Stockholms stad nu behöver göra.
Mördarna och deras medhjälpare ska gripas och låsas in, något annat biter inte på dem. Men det är en polisär, inte en kommunal, uppgift. Att fler fritidsgårdar skulle stoppa morden har jag aldrig hävdat. Men fritidsgårdarna i Skärholmen måste här och nu förstärkas med extra personal. Detta då Skärholmens barn och unga just nu får sin frihet begränsad och behöver stöd. Det är stadens medarbetare i socialtjänst, skolor och fritidsgårdar som gör det viktiga arbetet i att stödja ungdomar i chock och i behov av psykosocialt krisstöd.
Jan Jönsson (L), Borgarråd och vice ordförande i socialnämnden, Stockholms stad
Svar: Tack för din replik. Du beskriver på sociala medier att: ”Akut måste förstås polisen gripa gärningsmännen, men staden måste också förstärka socialtjänst, skolor och fritidsgårdar. Knappt hälften av de boende i Skärholmen känner sig trygga i området, lägst i Stockholm. Fokus kan inte bara ligga på Järva.”
Det stämmer att det stora problemet är att människor redan har förlorat sin trygghet. Men var ligger ansvaret för det om inte hos beslutsfattare, politiker i Stockholm och i riksdagen?
Med vänliga hälsningar
Emma Jaenson
