Carl-Vincent Reimers: Sexuella trakasserier ovärdigt en svensk soldat
Jag måste erkänna att min personliga erfarenhet av militärer är nästan odelat positiv. Militärer har ofta ett oklanderligt uppträdande, en särskilt sorts korrekthet och en artighet som jag är övertygad inte bara tilltalar mig. Inte minst personifierar överbefälhavare Micael Bydén dessa värden och har i media blivit en välkommen representant för ett positivt manlighetsideal i en tid när den allmänna debatten mest handlar om manlighetens skuggsidor.
Just därför är det också smärtsamt att läsa den berättelse som en kvinnlig rekryt vid F17 nyligen delade med sig av i ett inlägg på Facebook. I inlägget beskriver rekryten hur hon utsatts för sexuella trakasserier av en annan rekryt och att miljön präglades av ett förnedrande språkbruk och beteende. ”Jag kämpade på trots allt hat och förnedring”, skriver hon som efter sju månader valde att avsluta utbildningen.
Om man får tro innehållet i kvinnans berättelse vittnar det om allvarliga problem såväl med ledarskapet som med utbildningen vid F17. Beteendet som beskrivs kan inte beskrivas som annat än ovärdigt en svensk soldat. Just därför är det viktigt att händelsen nu utreds grundligt av en oberoende instans för att komma till bukt med hur det verkligen ligger till.
”Vill F17 agera föredöme kan flottiljchef Tommy Petersson se denna händelse som en chans att grundligt genomlysa den interna kulturen”Carl-Vincent Reimers
Försvarsmakten har de senaste åren haft en rad kommunikationskampanjer som syftat till att visa hur inkluderande Försvarsmakten är, gentemot kvinnor men också gentemot homo-, bi- och transsexuella. Återigen har ÖB här föregått med ett bra exempel och signalerat vilka beteenden man inte tolererar.
Men ideal och kommunikation är en sak, ledarskap och verklighet är en annan. När ledarsidan nyligen granskade anmälningar för ovälkomna beteenden i förbanden i Blekinge kunde vi visa på flera fall de senaste åren av kvinnor som utsatts för sexuella trakasserier, i vissa fall av män i befälsställning. Fallen är relativt få till antalet och ska inte ses som representativa för hela verksamheten, men att det förekommer i några fall är illa nog. Den unga kvinnans berättelse är åter ett skäl att rikta fokus mot den interna kulturen vid Försvarsmaktens förband.
Om Försvarsmakten kan göra mycket för att hos sina anställda befäl värna en kultur av ansvarstagande ledarskap är oacceptabla beteenden hos enskilda rekryter svårare att stoppa. Som chefen för Sjöstridsskolan Jonas Källestedt, nyligen påpekade i ett samtal med undertecknad importerar förbanden in all den sociala problematik som finns ute i samhället bland ungdomar.
Lägg därtill att Försvarsmakten är en organisation som i århundraden har varit ensidigt mansdominerad. Man behöver inte vara expert på organisationskultur för att förstå att när kvinnor ska inkluderas på bred front i en sådan verksamhet så kräver det mer än flashiga kommunikationskampanjer och listor på ”rätt” värderingar.
Ska man komma till bukt med problemen krävs en organisationskultur där de värderingar som präglar Försvarsmakten på ledningsnivå också når ända ned i ledarskapet till plutonnivå. Vad ÖB säger spelar ingen roll om det faktiskt inte finns en militär hierarki som praktiserar dessa värderingar i vardagen.
Vill F17 agera föredöme kan flottiljchef Tommy Petersson se denna händelse som en chans att grundligt genomlysa den interna kulturen. Vilken kultur präglar oss? Varför är det så? Vilka destruktiva beteenden uppkommer och hur arbetar vi gemensamt för att reagera mot dem?
Vågar man mellan rekryter och befäl samtala om detta och identifiera problemen är hälften vunnet.
