Anders Gustafsson: Samtiden, en dålig måttstock för kulturarvet
I söndags slet demonstranter, som protesterade mot rasism, ned en staty i Bristol, i västra England, föreställande Edward Colston, som bland annat var involverad i den transatlantiska slavhandeln. Demonstranterna anser inte att Colston är en lämplig representant för Bristol som en mångkulturell stad (Guardian den 8 juni).
Tilltaget har både kritiserats och inspirerat. Londons borgmästare Sadiq Khan, rapporterar TT, har nu sagt att London ska göra en översyn över gatunamn, minnesskyltar och statyer för att få bort hyllningar till slavhandlare och andra olämpliga personer (TT den 9 juni).
En sådan ambition – att göra samtidens moraliska och politiska uppfattningar till måttstock över historiska gatunamn och statyer – kommer att stöta på problem. Hur lågt ska ribban läggas över ”olämpliga” personer? Spelar intentionen bakom gatunamnet eller statyn någon roll? Kan många goda gärningar förlåta missgärningar? I så fall vilka?
Sådana principiella svar kommer att vara mycket svåra att ge, men måste ges om man ska börja rensa i kulturarvet.
Historien består sällan av goda och onda, utan av människor präglade av sina tiders politiska och moraliska uppfattningar vilka många gånger skiljer sig från våra. Det som vår samtid identifierar som problematiskt i en del av vårt kulturarv är sällan orsaken bakom att ett monument rests över en viss person.
På Karlskronas stortorg återfinns Karl den XI. Men statyn finns inte där för att han på 1670-talet beordrade att alla män i vapenför ålder i Örkeneds socken skulle dödas, vilket historieprofessor Dick Harrison häromåret nämnde i ett porträtt av krigarkungen i Populär Historia (”Karl XI – envåldshärskaren”, 2017) utan för att han grundade staden, vilken också bär hans namn.
Statyerna över de svenska krigarkungarna är ohotade med undantag från någon attack från någon vilsen miljöpartist. Riksdagsledamöterna Annika Lillemets och Valter Mutt motionerade exempelvis 2012 om att statyer av krigarkungarna Gustav II Adolf och Karl XII skulle flyttas bort från sina centrala platser i Stockholm. ”Krigarkungarna passar ändå sällsynt illa som symboler för vårt nutida Sverige som vi vill se det”, stod det i riksdagsmotionen.
Och på tal om nämnda Edward Colston – som inte bara har en staty i Bristol utan också gator och ett konserthus i staden döpt efter sig – var inte bara involverad i slavhandel utan också filantrop som skänkte pengar till skolor och sjukvård.
Den som vill göra samtidens uppfattningar till en måttstock för vad av vårt kulturarv som ska finnas kvar i våra offentliga rum tar sig an en svår uppgift. Själv värjer jag mig för resonemang som handlar om att sudda i historien. Bättre då att använda kulturarvet för att belysa både gott och ont och dra lärdom av den. Historien ändras inte för att vi plockar ner monumenten, den har för alltid hänt.
