Alex Voronov: Så vinner Ukraina världen
I mitten av juni hålls en fredskonferens för Ukraina i Schweiz. Det sker mitt under ett brinnande krig utan fred i sikte. Och utan att den part som startat kriget – Ryssland – är inbjuden till konferensen.
Kan ett sådant möte verkligen vara en bra idé? Men det är just vad det kan. Detta är nämligen inte en fredskonferens i egentlig mening. Det är inte ett möte där man försöker jämka samman motstridiga viljor hos krigförande parter. Konferensen syftar i stället till att stärka Ukrainas sak.
För det första ska mötet visa att världen står på Ukrainas sida. Det är förvisso Schweiz som står som värd men initiativet kommer från Ukraina som i praktiken är medarrangör. När åtminstone ett åttiotal länder sluter upp är det en tydlig markering av att Ukraina driver sin sak i ett internationellt sammanhang på ett sätt som Ryssland aldrig kan göra.
För det andra är konferensen ett tillfälle för Ukraina att visa att man vill ha fred. Det kan tyckas självklart men den ryska propagandan jobbar hårt för att göra bilden oskarp. Moskva krokar gärna arm med delar av så kallade fredsrörelsen utomlands som framställer folkrättsligt lagligt försvar som krigshets.
För att freden ska bli varaktig har Ukraina kopplat den till en rad villkor. De finns nedtecknade i president Volodymyr Zelenskyjs plan i tio punkter och det är runt den som diskussionen i Schweiz kommer att föras. Villkoren är inte förhandlingsbara men också självklara. Där finns kravet på tillbakadragande av alla ryska styrkor och ett återställande av Ukrainas internationellt erkända gränser, liksom säkerhetsgarantier från omvärlden som förhindrar ett nytt ryskt anfall. Den rättsliga grunden för dessa krav är starkast möjliga – FN-stadgan som alla länder skrivit under på.
För det tredje är mötet ett sätt att flytta stater som inte riktigt tagit ställning närmare det pro-ukrainska lägret. I Zelenskyjs plan finns andra punkter som är principiellt viktiga men samtidigt svåra att säga nej till. Det gäller exempelvis kravet att Ryssland ska sluta hota med kärnvapenkrig samt dra tillbaka sina styrkor från kärnkraftverket i Zaporizjzja och överlämna dess kontroll till det internationella atomenergiorganet IAEA. Samma sak med kravet på ett frisläppande av alla krigsfångar och återförande av alla ukrainska barn som Ryssland kidnappat.
”Moskva krokar gärna arm med delar av så kallade fredsrörelsen utomlands som framställer folkrättsligt lagligt försvar som krigshets.”
Det sista är för övrigt ett krigsbrott där Vladimir Putin är efterlyst av Internationella brottmålsdomstolen, ICC. Det är också ett skäl till att den ryske diktatorn, till skillnad mot Zelenskyj, inte kan resa fritt i världen.
Just dessa två punkter, målsättningarna om kärnsäkerhet och fångutväxling, finns också med i ett dokument där Brasilien och Kina tillsammans formulerar sin gemensamma förståelse av ”Ukrainakrisen”. Skrivningarna är inte jättestarka och man bör vara klar över att framför allt den kinesiska diktaturen alltid spelar spel, ofta säger en sak och gör en annan och ytterst ser till sina egna snäva intressen. Men sett till hur världsopinionen formas är det en bra sak att Ukraina och dessa länder tar upp samma punkter och använder delvis samma språk när de talar om kriget.
Ukrainas framtid avgörs på slagfältet men möten som dessa bidrar till att Ukraina behåller kontrollen över de moraliska strategiska höjderna.
