Petter Birgersson: Recept för levande småstad
Att handeln i mindre städer har det svårt är ingen nyhet. Strukturomvandlingen – exempelvis att mindre enheter upphör och större bildas – har pågått så länge någon levande person kan minnas. Den kommer att fortsätta framöver.
Stadskärnorna om tjugo år kommer inte att se ut som de gör i dag. Tiden kommer inte att vridas tillbaka så att internethandel och externhandel upphör. De företeelserna har medfört ett utbud och en prispress som är omöjlig att möta för mindre aktörer i små stadskärnor.
Kedjefieringen, antingen med fristående företag som delar på inköp och marknadsföring eller i form av centralt ägande, har gått genom många branscher. I dag är det ovanligt med små enskilt ägda butiker. Numera gäller det i allt högre utsträckning också caféer och restauranger. Det är inte bara de stora hamburgerkedjorna som är just kedjor. Det är möjligen lite tråkigare, men också det lär fortsätta. Förhoppningsvis kommer dock några vara motvalls och överleva på mottrender, där det lilla och genuint lokala premieras.
En viktig fråga för stadskärnors framtid är tryggheten. Om det upplevs otryggt och otrivsamt i staden så kommer ännu färre att vilja besöka den. Även här är det lätt att en ond cirkel uppstår. Blir det stökigt och butiksägare drabbas av skadegörelse och stölder, kommer fler att lägga ner verksamheten. Blir det tomt på butiker så blir det ödsligare och ännu otryggare. Här gäller det att agera tidigt, ansvaret faller på kommun, sociala myndigheter, polis och fastighetsägare.
Och hur med kunderna? Vad är invånarnas eget ansvar för att stadskärnorna inte dör ut? Det går inte att bara vädja till lokalpatriotism, de lokala aktörerna måste leva upp till kundernas krav. Men visst faller det också tillbaka på invånarna om de vill behålla sina butiker. Väljer man alltid internethandel och externhandel så förlorar förstås innerstadshandeln. Går man inte ut och käkar och fikar i hemstaden så försvinner också underlaget för de verksamheterna.
En annan känslig sak är bilen. Ska människor dras in till staden för att konsumera måste det vara enkelt att ta sig dit. Samtidigt måste miljön i centrum vara tilltalande. I dag blir gärna både parkeringsplatser och gågator till stenöknar, inget av det särskilt lockande. En stadsplanering med mer grönska, fler alléer med snedställda parkeringar och andra för ögat mer tilltalande lösningar är önskvärt. Under sommarhalvåret bör det finnas ett tydligt samarbete mellan kommuner och krögare för att få till attraktiva uteserveringar – i dag är det en ständig källa till konflikt.
Fastighetsägare har också anledning att fundera över vad som gör en attraktiv stad. Kan man bidra med olika former av kultur- och aktivitetsutbud som drar både unga och gamla? Är det en långsiktigt bra investering att inte se alla yta som direkt kommersiell med krav på samma hyresnivå och avkastning som på kontors- eller handelsyta?
Och vad kan göras för att göra det naturligt med aktivitet utomhus, som små isbanor på torget vintertid eller skateboardramper på sommaren?
Den levande stadskärnan kommer inte att se ut som förr. Men den döda stadskärnan får inte bli det valda alternativet.
