Public service behöver ett liberalt stålbad

De mest iögonfallande förslagen är de som berör public service. Moderaterna vill se ett mindre public service som är mer fokuserat på kärnuppdraget och en ny budgetprocess för hur skattefinansieringen ska beslutas. Partiet vill se stärkta krav på effektiv ekonomisk förvaltning av mediebolagen och fler kontroller av kraven på opartiskhet och saklighet.

Trots att Moderaterna helhjärtat slår vakt om viktiga principer som redaktionellt oberoende, mediemångfald och ”armslängds avstånd” från statlig styrning, finns det de som har tolkat förslagen som ett uttryck för högerpopulism.

I en debattartikel på DN Kultur argumenterar den före detta TV4-chefen Jan Scherman att M:s programförklaring är en vidareutveckling SD:s mediepolitik. Förslagen, menar han, är första steg mot en nedmontering. Inte bara av public service, utan också av dess oberoende och i förlängningen av demokratin.

Det är en djupt ohederlig argumentation, vilket jag påtalade för honom när vi möttes i en debatt i P1 Morgon häromdagen. För det första är inte public service en förutsättning för demokrati även om det kan vara en fördel – public service infördes efter att demokratin och pressfrihet redan var verklighet i Sverige.

För det andra är M, liksom denna ledarsida, för att ha kvar ett starkt public service.

För det tredje är de påstådda kopplingarna till SD:s mediepolitik rena falsarier. Syftet är uppenbart: debattörer med en vänsteragenda vill koppla ihop en liberal kritik av public service med högerpopulism och Viktor Orbáns medielagar i Ungern. Skillnaden mellan SD:s kulturpolitik och M:s är dock milsvid.

Huvuddelen i M:s program handlar om att ge public service ett tydligare definierat uppdrag med fokus på nyhetsförmedling och samhällsprogram. Alltså det vi i själva verket menar med public service: att ge medborgarna tillgång till ”samhällsbevakning, inrikes och utrikes nyheter, med saklighet och opartiskhet som ambition”.

Att SD var först med att lägga fram en sådan politik gör förslaget knappast mindre liberalt till sitt innehåll. Även SD kan ibland slå huvudet på spiken.

När det gäller SD:s andra förslag för kontroll av opartiskhet och saklighet finns dock anledning att bli bekymrad. Partiets ledamot av public service-bolagens förvaltningsstiftelse, Linus Bylund, har sagt att han vill straffa enskilda journalister som är partiska i public service. SD:s ledamöter i kulturutskottet ville också i februari 2020 kalla SVT-chefer till utskottet för att förhöra sig om upplevd partiskhet i ett enskilt program. Så agerar man inte om man värnar Tryckfrihetsförordningens princip om redaktionellt oberoende och respekt för fri media.

I Moderaternas förslag finns överhuvudtaget inga sådana tendenser. I stället värnar man den modell med ”armslängds avstånd” från staten som redan finns. Moderaterna vill införa internrevisorer och genomföra helhetsgranskningar av opartiskhet och saklighet. Rimliga förslag för att garantera att de krav som riksdagen ställer på public service också efterlevs.

En sådan granskning genomfördes redan 2007 av brittiska BBC under premiärminister Tony Blairs socialdemokratiska regering. Den rapporten konstaterade dessutom att det förekom en vänstervridning i BBC. Att få mer kunskap om hur det ligger till på den fronten också i SVT och SR vore inte fel.

Det är dags att inse fakta: dagens public service är en skapelse från 1900-talet och måste reformeras. Att anse det kan inte vara högerpopulism. Danmarks borgerliga regering har gjort det, Frankrikes socialliberala regering är på väg att göra det. Det är hög tid att det görs även i Sverige.