Sofia Nerbrand: Prisa tillväxten!

Mina barn tar färskpressad juice, sushi och allehanda blommor året runt för självklart. Liksom streamad musik, trådlösa hörlurar och datorspel med otrolig grafik.

Det högre välståndet, det bredare utbudet och de lägre priserna kommer inte ur tomma intet. De är konkreta resultat av ekonomisk tillväxt. Högre produktivitet, mer handel, bättre teknik och effektivare resursanvändning är några av nycklarna till framgången.

Sverige har utvecklats oerhört väl sedan 90-talskrisen. Inte minst märks det i svenskarnas lönekuvert: Mellan 1995 och 2021 ökade reallönerna med nästan 70 procent, vilket inte är någon självklarhet. Efter oljekrisen på 70-talet låg arbetsinkomsterna i stort sett stilla i två decennier på grund av inflation och tyngre skattebörda.

Under senare år har Sveriges BNP i absoluta tal vuxit relativt starkt. Men BNP per capita har samtidigt vuxit svagt jämfört med övriga Europa och OECD.

Hur kan det vara så?

Jo, därför att produktiviteten har ökat i näringslivet – men antalet människor som inte arbetar har också blivit fler. Vi har inte minst tagit emot många flyktingar som har en alldeles för låg utbildning för att få jobb på den sofistikerade och högavlönade svenska arbetsmarknaden. Paradoxalt nog skriker företagen och sjukvården på samma gång efter personer med kompetens som det råder brist på.

Alldeles uppenbart behöver de arbetslösa utbilda sig – och arbetskraftsinvandringen bestå och utvecklas.

I dag har mer än 500 000 svenskar ”låg inkomststandard”. Det betyder att de inte ens har täckning för sina allra mest basala utgifter – som hyra, el och hemförsäkring. I en färsk rapport från SCB slås det fast att det är vanligare att barn med utländsk bakgrund har låg inkomststandard: 23 procent jämfört med 4 procent bland barn med svensk bakgrund. ”En förklaring till detta är att föräldrar till barn med utländsk bakgrund i mindre utsträckning förvärvsarbetar jämfört med föräldrar till barn med svensk bakgrund.”

I denna mening beskriver SCB ett av de viktigaste problemen att lösa i Sverige: Sysselsättningen måste öka explosionsartat bland dem som har fått asyl i Sverige.

Nära tre fjärdedelar av alla vuxna i Sverige födda utanför västvärlden var inte självförsörjande 2016, jämfört med drygt en tredjedel för inrikes födda. I dag saknar minst 600 000 personer egen försörjning, och i genomsnitt tar det 12–13 år för 50 procent av utrikes födda att nå självförsörjning.

Vi har i längden inte råd med att hundratusentals människor inte jobbar eller bidrar till välståndsutvecklingen i landet.

Det är inte heller rättvist att en minoritet försörjer en majoritet av befolkningen. Drygt hälften – 417 miljarder kronor – av de totala skatterna som privatpersoner betalar kommer från den femtedel av hushållen som har högst ekonomisk standard (Ekonomifakta).

Alla har en plikt att försörja sig efter bästa förmåga.

Samtidigt är det viktigt att påminna om att fattigdomen var större både i absoluta tal och i relativa termer när jag var ett barn. För 30 år sedan hade 1,5 miljoner svenskar ”låg inkomststandard” – och då var befolkningen betydligt mindre. Andelen ”fattiga” har sjunkit från 20 till 5 procent (Svenska Dagbladet 2/1).

Tillväxten har lyft miljoner ur armod och en tristare vardag.

Det finns därför all anledning att önska högre tillväxt. Ju mer, desto bättre.

Och receptet innehåller varken trollerikonst eller hemligheter.

Den borgerliga regeringen behöver sänka skatter, förenkla regelverk, sänka bidragsnivåer, ta bort höga marginaleffekter, välkomna talanger från hela världen, göra det lättare att driva företag, underlätta för ”enkla jobb” och ”gigekonomin”, se till att alla lämnar grundskolan med godkända betyg, investera i bra infrastruktur – och garantera en stabil elförsörjning.