Pluggisarna är förlorare i Jämlikhetssverige

Men de allra duktigaste eleverna då?

Ungefär 5 procent av alla barn är särbegåvade, vilket innebär att de är särskilt begåvade. Utöver dessa finns det naturligtvis en massa barn som är högpresterande och duktiga i skolan.

Nu har Skolinspektionen genomfört en granskning över elever i årskurs 4 som ligger långt fram kunskapsmässigt (22 november). Föga förvånande framkommer att 24 av de 29 granskade skolorna behöver utveckla sin undervisning för de duktigaste eleverna. Lärare kunde inte ge dem den tid och det stöd de behöver eftersom fokus ofta hamnar på elever som har svårt att nå kunskapsmålen.

Pluggisen glöms bort, både i och utanför skolvärlden.

Och bristande stimulans kan leda till att eleven blir utåtagerande eller helt enkelt struntar i skolan och blir inåtvänd, uttråkad och passiv. Varför gå i skolan om man ändå inte lär sig något nytt?

I rapporten konstateras också att “I skolans värld har det ibland uppfattats som kontroversiellt att allokera resurser till de elever som redan klarar målen.“

Men även högpresterande barn har naturligtvis särskilda behov.

Men i stället för att utmana dessa barn, har de ofta använts för att jämna ut resultat. Politiker (främst till vänster) har en fäbless för att flytta barn mellan olika skolor för att utjämna orättvisor. Detsamma sker även i klassrummen. Så kallade kuddflickor (eller kuddpojkar) placeras bredvid svagare klasskamrater för att stävja stök. I vilka andra sammanhang resonerar man på det viset? Hade man bett en elitfotbollsspelare att sätta sig ner och vänta ut sina mindre duktiga fotbollskollegor, i stället för att utmana honom att bli bättre?

Men i Sverige anses det orättvist när någon ligger intellektuellt före. Alla kan ju inte vara bäst, så därför får ingen vara bättre än någon annan. Är du kunskapsmässigt före ska du sällan belönas.

Det är en oerhört skadlig vänsterideologisk våt filt som legat över kunskapssynen i skolan alldeles för länge.

Resultatet av jämlikhetsivern – trots olika förutsättningar – är att skolan inte är anpassad för någon elev, varken för de med behov av extra stöd, eller för de som behöver extra stimulans.

Skolan är snarast ett hinder för både de begåvade barnen att utveckla sin potential och för de svagare barnen som är i behov av extra stöd.

Givetvis måste skolan se till så att elever med hög kunskapsnivå utmanas intellektuellt, exempelvis genom att de i högre grad få studera tillsammans med andra elever på samma nivå. I rapporten konstateras också att läraren behöver vara uppmärksam på elevernas behov och vara öppen för elevernas intressen, motivation och åsikter. Rapporten föreslår även att aktiviteter som exempelvis matteklubbar, läggs utanför skoltid.

Viktigast av allt är dock att frångå det skadliga jämlikhetsidealet. Det finns inte någon konflikt mellan att lyfta fram duktiga elever, och att lyfta alla elever. Alla har olika förutsättningar. Vad svensk skola bör sträva efter är att alla barn ska få möjlighet att uppnå sin fulla potential, även pluggisarna.