Omstart för regionalliansen
Efter höstens val stod det klart att regionalliansen, med Alexander Wendt (M) i spetsen lyckats med en historisk bedrift: efter 95 år av socialdemokratiskt styre i landstinget Blekinge blev det maktskifte. Socialdemokraterna förpassades av väljarna till opposition och Moderaterna, Centerpartiet, Liberalerna och Kristdemokraterna fick väljarnas förtroendet att styra. En bedrift som hade ett stort demokratiskt värde i sig. Det är inte sunt att ett och samma parti, Socialdemokraterna, styr så pass länge.
Men att gå från opposition till majoritet är aldrig enkelt. Och det blir inte enklare när oppositionstiden varat i nästan ett sekel. Det är en sak att vara oppositionspolitiker – komma med kritik och alternativa lösningar – och en helt annan sak att vara politiker i majoritet. En förklaring till den senaste tidens turbulens i regionpolitiken är att finna i detta.
Att, som regionalliansen, styra i minoritet gör det dessutom inte enklare. Medan ett majoritetsstyre, på gott och ont, alltid kan vara säker på att få sin vilja igenom kan ett minoritetsstyre, på gott och ont, alltid förlora om oppositionen – i det här fallet Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna – går samman och gör gemensam sak. Det gör styrningen mer instabil och oförutsägbar.
Det fick alliansen erfara när regionfullmäktige skulle besluta om skattesats och senast i veckan då den samlade oppositionen, tvärtemot vad allianspartiernas åsikt, sa ja till Vänsterpartiets förslag om avgiftsfria sommarlovskort i kollektivtrafiken till länets unga. Även i fråga om hälso- och sjukvårdsdirektörs Lars Almroths framtid var alliansen ytterst utlämnad till vad oppositionen tyckte. Först efter att Sverigedemokraterna meddelat att de skulle lägga ner sina röster stod det klart att alliansen skulle kunna entlediga en hög tjänsteman som de inte längre hade förtroende för. För väljarna blir det i nästa regionval, minst sagt, ingen enkel sak att utkräva ansvar.
På nationaldagen rapporterade Sydöstran att Alexander Wendt (M) kommer att lämna posten som regionstyrelsens ordförande på grund av hälsoskäl (Sydöstran den 6 juni). Att Wendt ska lämna har bekräftats av Liberalernas Nils-Ingmar Thorell till BLT (BLT den 6 juni). Spekulationerna om en ny efterträdare till Wendt är redan igång och en av möjliga kandidater som nämns av Thorell är moderaten Lennarth Förberg. En fördel Förberg har är att han har erfarenhet av att styra en större nämnd i Ronneby, en kommun där alliansen, för övrigt, styr i minoritet. Samtidigt kommer en ny hälso- och sjukvårdsdirektör att rekryteras.
Att en ny ordförande för regionstyrelsen ska väljas innebär en omstart för regionalliansen. I samband med det borde allianspartierna stanna upp och blicka tillbaka på tiden sedan maktövertagandet. Vad har fungerat bra och vad har fungerat mindre bra? Hur ska regionalliansen förhålla sig till det svåra parlamentariska läge som råder i regionfullmäktige?
