Anders Gustafsson: Oj, en miljöminister som klär av Sverige tagelskjortan
I vissa europeiska undersökningar framstår Sverige som sämst i klassen när det kommer till natur och miljö. Men inte på grund av att det förhåller sig så – utan för att svenska byråkrater envisas med att rapportera på ett visst, för Sverige missgynnande, sätt.
Tyskland utklassar exempelvis Sverige när det kommer till skydd av natur. Vårt södra grannland redovisar att de skyddar mer än 37 procent av sin landareal – att jämföra med Sveriges cirka 14.
Kruxet är bara att 90 procent av den skyddade arealen i Tyskland tillåter brukande. Så är inte fallet i Sverige.
Hade Sverige däremot räknat in alla former av skydd, även där brukande ingår, skulle siffran över arealen skyddad natur uppgått till 58 procent – och vi hade istället utklassat tyskarna.
Samma sak gäller när vi redovisar hur väl vi når våra miljömål för naturen. I andra EU-länder jämför man dagens situation med situationen som rådde när respektive land blev medlem i unionen. Gör Sverige så?
”Hur man redovisar statistik kan anses vara en fråga av högst akademiskt intresse. Inget kunde vara mer fel.”Anders Gustafsson
Ånej, här tittar våra tjänstepersoner på förhållandet i naturen i dag jämfört med situationen under förindustriell tid – alltså med en tid då begrepp som förbränningsmotorer, centralvärme, varmvattenberedare, motorvägar och smartphones var okända. Gissa om Sverige misslyckas eller lyckas med att nå sina mål?
Hur man redovisar statistik kan anses vara en fråga av högst akademiskt intresse. Inget kunde vara mer fel. För när statistiken om att vi inte uppfyller våra (omöjliga) mål når politiker och byråkrater i Bryssel kan det få enorma konsekvenser.
EU-kommissionen håller exempelvis nu på med ”the nature restoration law”. Det handlar om att medlemsstaterna ska återställa olika art- och naturtyper för att säkerställa deras bevarandestatus. Det kan bli en mycket dyr historia för svenska skattebetalare, just på grund av våra egen rapportering.
Den statliga myndigheten Skogsstyrelsen uppskattar att svenska skattebetalare kan få punga ut med 175 miljarder kronor fram till 2050 för att skydda natur från mänskligt brukande. Och därtill kommer samhällskostnaden för utebliven förädling av svenska naturresurser i flera led när mark ska läggas i träda.
Regeringen med Sveriges nya miljöminister Romina Pourmokhtari (L) i spetsen har dock gett Naturvårdsverket i uppdrag att se över hur statistik redovisas och bland annat ”eftersträva att metodval och redovisning av referensarealen är i linje med andra EU-medlemsstater”. Vi ska, med andra ord, redovisa som andra i EU-familjen.
Man kan misstänka att den svenska övernitiskheten bottnar i en vilja bland engagerade myndighetspersoner att få igenom en mycket mer radikal agenda än vad det finns demokratisk täckning för. Det är välkommet att miljöministern nu ser till att Sverige inte utmålas som en miljöbuse på grund av en statistisk synvilla. Det kan dessutom spara enorma summor för svenska skattebetalare.
