Sylvia Asklöf Fortell: ”Nyhetsundvikare” bygger ingen demokrati
Krig, klimathot, pandemi, skolskjutningar, gängkriminalitet, drogernas utbredning. Nej, det finns ingen ände på eländet. Ibland dyker det upp i samtal med vänner: ”Jag orkar bara inte. Jag stänger av tv:n och lägger undan telefonen.” Även jag, som slukat och sållat nyheter i praktiskt taget hela mitt vuxna liv, kan känna desperation inför sakernas tillstånd och bli överväldigad av allt mörker. Då och då måste man bara få en paus.
Men allt fler väljer att helt och hållet avskärma sig från nyhetsflödet, inte minst unga personer.
Det kallas att vara ”nyhetsundvikare”. 2022 var andelen nyhetsundvikare i Sverige 32 procent, enligt en undersökning från Reuters Institute. Enligt Nationalencyklopedin definieras nyhetsundvikare som ”individer som sällan eller aldrig tar del av nyheter förmedlade via press eller andra nyhetsmedier”. Det noteras som ”Veckans nyord” i Språktidningen redan 2014, men det är väl först nu som ordet fått en verklig tyngd, i och med den bistra utvecklingen i Europa och de sociala mediernas stora intåg i allas våra liv. I höstas skrev Dagens Media om problematiken, under rubriken ”Är det kört för medierna att nå unga?”
Sedan januari har vi skrivit en del på den här sidan om de osunda tecken som uppstår i en demokrati när folk drar sig undan från de politiska partierna. Inte bara för att det får rent praktiska problem med listor som inte kan fyllas, och att partierna då väljer att lyfta in vem som helst på nyckelposter. Utan för att vi riskerar att förlora delar av den gemensamma plattform, och den gemensamma debatt, som vårt samhälle bygger på.
Nyheter är också en form av gemensam plattform. Om människor inte har den minsta aning om vad som pågår bortom den egna filterbubblan, eller vad som pågår i världen, uppstår en fragmentisering av verkligheten och av samhället. Inget av det gemensamma känns angeläget, allt blir ”någon annans” att bekymra sig om. Det här skulle inte behöva sägas, men en fungerande demokrati kräver att det finns ett intresse bland medborgare av att åtminstone ett par minuter om dagen orientera sig så pass mycket att man kan göra ett informerat val vart fjärde år, eller ha ett begrepp om att världen inte består av ”lika goda kålsupare”.
”Inget av det gemensamma känns angeläget, allt blir ”någon annans” att bekymra sig om.”
En oinformerad medborgare blir lätt desinformationens rov.
Visst kan man då och då vara nyhetsundvikare, och alla behöver nog det i olika grad och i olika perioder. Men att under år helt och hållet välja bort nyheterna - då skulle jag vilja säga att man utsätter demokratin för en risk.
Tyvärr är det väl också så, att den här krönikan främst kommer att nå dig som är flitig nyhetskonsument. Det är såklart inte dåligt. Men de som skulle behöva läsa den, kommer inte att göra det. Även det är ett tecken i tiden.
