Anders Gustafsson: Nyansera bilden om Sveriges många fattigpensionärer
Det råder ingen brist på uppseendeväckande rubriker om fattigpensionärer i media.
”Nya EU-siffror: Vi har flest fattigpensionärer i Norden”, slog Expressen fast förra hösten (den 30 oktober 2020). ”Fattigpensionärer – en växande grupp”, löd en annan rubrik från 2015 (SVT den 17 mars 2015).
Bilden som många har tagit till sig är att det finns en stor och växande grupp fattigpensionärer.
Men rapporteringen om Sveriges många fattigpensionärer hänvisar nästan alltid till statistik från EU:s statistikorgan Eurostat. Och vad många antagligen inte känner till är att enligt Eurostats definition av fattigdom riskerar man relativ fattigdom om man tjänar mindre än 60 procent av medianinkomsten i landet. Det är alltså ett mått som inte mäter fattigdom i sig utan låg inkomst i relation till den övriga befolkningen i landet.
I en intervju med Tidningen Näringslivet problematiserar även Daniel Barr, generaldirektör för Pensionsmyndigheten, detta fattigdomsmått.
”De som har störst andel fattiga pensionärer med det måttet är Schweiz, vilket visar att det snarare är ett mått på inkomstspridningen i landet än något annat”, säger han (TN den 29 november).
”Om man omvandlar dagens relativa fattigdomsmått till ett absolut fattigdomsmått så skulle 72 procent av de äldre – 1,1 miljoner personer – 1990 ha varit fattiga.”Anders Gustafsson
Hur problematiskt det relativa fattigdomsmåttet är framkommer även i en rapport författad av nationalekonomerna Jacob Lundberg och Erik Liss som kom häromveckan. Om man omvandlar dagens relativa fattigdomsmått till ett absolut fattigdomsmått så skulle 72 procent av de äldre – 1,1 miljoner personer – 1990 ha varit fattiga.
Tittar man i stället på statistik som avser materiell fattigdom – alltså den fattigdom de allra flesta av oss avser med begreppet – bland äldre så klarar sig Sverige bra. Den absoluta fattigdomen i Sverige är låg, till och med lägst i Europa. Enligt det måttet är 1,5 procent av männen och 1,7 procent av kvinnorna över 65 år att anse som fattiga, enligt Pensionsmyndigheten. I befolkningen i övrigt är andelen absolut fattiga 4 procent.
Noterbart är också att över en av fem får en högre inkomst efter pensioneringen än vad han eller hon hade i inkomst innan pensioneringen.
Att förekomsten av fattigpensionärer överdrivs i den mediala rapporteringen och att fattigdomen bland äldre i Sverige är lägst i EU diskvalificerar inte per automatik politiska förslag som syftar till att stärka de fattiga äldres ekonomi. Men diskussionen behöver utgå från en korrekt verklighetsbeskrivning. Det är bra att Pensionsmyndighetens generaldirektör vågar sticka ut hakan i en känslig debatt.
