Sylvia Asklöf Fortell: Nu får Sverige betala för sina dåliga beslut
De traditionella Marinstridsdagarna är inställda i år, men under onsdagen fick marinens personal ändå möjligheten att träffa sina högsta chefer. Konserthuset i Karlskrona fylldes flera omgångar av anställda och värnpliktiga som kunde ställa frågor om allt från säkerhetsläget till förändrade villkor inför Nato-medlemskapet.
Marinchefen är en eftertraktad person i dessa dagar. Det säkerhetspolitiska läget har ställt allt på sin spets – och vid den här tiden på året går försvarsdebatten hög i samband med Folk och Försvars rikskonferens. I Sälen varnade marinchefen för en underdimensionerad försvarsgren. Hon menade att det egentligen skulle behövas dubbelt så mycket personal och flera gånger flera korvetter än Sverige har i dag.
Vi kommer in på detta ämne, samt de långa ledtiderna att färdigställa nya fartyg, när vi släpps in i konserthussalen.
”Nu kommer Sveriges usla politiska beslut att avlöva Försvarsmakten tillbaka.”Ewa Skoog Haslum, marinchef
– Det är väldigt problematiskt. De här besluten borde tagits för fem–tio år sedan, kommenterar Ewa Skoog Haslum.
Man kan invända att det borde gjorts för ännu längre sedan. I dag har marinen nio ytstridsfartyg, fem minröjare och fyra ubåtar. Det är otillräckligt även i fredstider, för ett land som Sverige, som har en av de längsta och mest svårbevakade kuststräckorna i Europa. Men dagens situation är ett logiskt resultat av den försummade försvarspolitiken under det senaste kvartsseklet. Samtidigt blir säkerhetsläget på Östersjön allt mer besvärligt (det är inte bara i luften det händer saker) och behoven av att skydda svenska intressen ökar. Karlskronavarvet har redan fullt upp.
– Det förväntas att vi löser de här problemen när vi kliver in i Nato, understryker Ewa Skoog Haslum där vi står på konserthussalens scen och pratar.
Så, ja – nu kommer Sveriges usla politiska beslut att avlöva Försvarsmakten tillbaka. Vad som är mest tragiskt är att våra folkvalda har begått samma misstag tidigare i historien, under mellankrigstiden. När man plötsligt stirrar faran i ansiktet är det så dags att konstatera att korvetterna, minröjarna och ubåtarna är för få, och att vissa andra vitala pusselbitar helt saknas.
Här gjorde Alliansen obegripliga missbedömningar under sin regeringstid.
Man hade kunnat tänka sig att marinen skulle haft en stark ställning i ett land som Sverige, men under många år har denna försvarsgren varit styvmoderligt behandlad, om man jämför med flygvapnet. Politiska beslut gällande nya fartyg och upprustning av dessa har dragits i långbänk, pengarna har suttit långt inne.
Och snart måste svensk marin vara beredd att kunna greppa över uppgifter både här hemma och i andra länder. Marinchefen vet vad hon har att göra.
