Anders Gustafsson: När Sveriges arkitekter själva får bestämma
Sveriges finaste arkitekturpris heter Kasper Salin-priset och delas varje år ut ”till ett svenskt byggnadsverk eller grupp av byggnader av hög arkitektonisk kvalitet” ”för att stimulera och ge spridning åt goda exempel", som det heter i det högtidligt formulerade stadgarna.
Priset förvaltas av Sveriges Arkitekter och juryn består av ”fyra ledamöter utsedda av Sveriges Arkitekters akademi för arkitektur”. Att föräras ett Kasper Salin-pris skänker arkitekten en enorm prestige och huset en bronsplakett som kan sättas upp till allmän beskådan.
För den som inte känner till Kasper Erik Salin så var han en svensk arkitekt som huvudsakligen var verksam i Stockholm kring förra sekelskiftet. Hans penna tecknade ett antal vackra sekelskifteshus i Stockholm och några år var han även huvudstadens stadsarkitekt. Ett av Salins mest kända byggnadsverk är saluhallen på Östermalm – ni vet den där saluhallen med alla tinnar och torn som på grund av sitt stora kulturhistoriska värde nyligen renoverats för drygt en miljard kronor.
Saluhallen ritade Salin tillsammans med en annan arkitektkändis, Isak Gustaf Clason som också är mannen bakom Nordiska museet – även det ett hus med mängder av tinnar och torn.
Årets upplaga av Kasper Salin-priset gick till en nyuppförd kontorsbyggnad i Göteborg, ritat av arkitektkontoret Bornstein Lyckefors. I motivering till priset spar juryn sannerligen inte på de hyllande adjektiven:
”[Byggnaden är] en märkvärdig gestalt som vilar vackert i arkitekturhistorien men samtidigt är sin egen. [...] På samma gång äger den sin plats – en prestation i perfekt balans. De egensinniga gavlarna bör framhållas, tillsammans med ett slags ”takkupor” med många tolkningsbottnar. [...] En ny typologi utanför de etablerade är kraftfullt och tidlöst.”
”Bortom ordsalladen som arkitektjuryn serverar oss på ett brutalistiskt glasfat finns en alternativ tolkningsbotten”Anders Gustafsson
Det låter ju fint och bra. Men bortom ordsalladen som arkitektjuryn serverar oss på ett brutalistiskt glasfat finns en alternativ ”tolkningsbotten”: Det prisade huset i fråga ser ju på pricken ut som ett sådant där kommunhus som varje lokalpolitiker med lite självaktning skulle resa efter 1970-talets kommunsammanslagningar. Men det kanske inte passade så bra för juryn bakom Sveriges finaste arkitekturpris att uttrycka sig så?
Vad Kasper Salin själv hade ansett om det ”kraftfulla och tidlösa” kontorshuset i Göteborg med ”perfekt balans” som erbjuder en ”ny typologi” får vi aldrig veta – Salin dog för över hundra år sedan. Decennier innan ord som funkis och modernism förvrängde innebörden av ordet arkitektur till oigenkännlighet.
Göteborgs nytillträdda socialdemokratiska ordförande i stadens stadsbyggnadsnämnd, Johannes Hulter (S), är en man som gjort sig känd för sin arkitektursyn. I SVT häromveckan beklagade han sig över att ”Människor har vant sig vid att stan [Göteborg] blir lite fulare för varje nytt hus som kommer” (SVT den 6 mars). Hulter driver bland annat på för att det ska byggas mer i klassisk stil – som vanligt folk efterfrågar. Han verkar ha många ”tolkningsbottnar” att vända på.
Om arkitekterna själva prisar byggnader som denna glädjedödande modernistiska pastisch är det inte konstigt att det byggs så få vackra hus nuförtiden.
