Anders Gustafsson: När reservaten blir kuvöser för granbarkborrarna
I början av veckan publicerade BLT en debattartikel från Skogsstyrelsen med ett skarpt tonläge gentemot länets skogsbönder apropå att granbarkborrarna snart väntas svärma (BLT den 14 april). ”Skogsstyrelsen kommer i år att rikta ett större fokus i tillsynsverksamheten till områden med stor risk för barkborreskador” skrev två myndighetsföreträdare som också tog tillfället i akt att upplysa om att Skogsstyrelsen, via skogsvårdslagen, har möjlighet att förelägga skogsägare att agera.
Gott så men staten kastar här sten i glashus. För samtidigt som Skogsstyrelsen skärper sin tillsyn har statligt skötta naturreservat utvecklats till granbarkborre-kuvöser runtom i landet. Det har jag själv sett med egna ögon här i Blekinge. Aldrig någonsin har jag sett en sådan förödelse orsakad av granbarkborrarna som i Södra Flymens naturreservat.
Vad har skogsvårdslagen att säga om det, den lagstiftning som Skogsstyrelsen talar om? Ofta ingenting eftersom naturreservat eller biotopskyddsområden oftast är frikopplade från kraven enligt 29 § skogsvårdslagen om bekämpning av insektshärjning. Privatpersoner kan hotas och ytterst föreläggas med vite, staten har frikort.
I dagarna fick jag dessutom veta att markägarna intill Södra Flymens naturreservat inte bara har haft oturen att få se ett naturreservat under länsstyrelsens beskydd utvecklas till en yngelhärd för granbarkborren – ansvariga myndigheter skjuter dessutom ersättningsfrågan ifrån sig.
En skogsbonde med mark i anslutning till Södra Flymens naturreservat har förgäves vänt sig till länsstyrelsen i Blekinge för att få ersättning för att han tvingats avverka skog till följd av att granbarkborrarna har spritt sig från naturreservatet till hans skog.
De förtida avverkningarna bedöms innebära en förlust för honom på 216 000 kronor på grund av försämrad virkeskvalitet och fördyrad avverkning. Den summan är dessutom framräknad exklusive tillväxtförlust.
Inte heller Naturvårdsverket kan ge någon ersättning upplyser länsstyrelsen om eftersom ”Naturvårdsverket betalar inte längre ut (frivilliga) ersättningar för skador på grannfastigheter [...] då det kan handla om statsstöd och att författningsstöd för detta saknas”, enligt korrespondens mellan markägaren och myndigheten som jag har tagit del av. Nu är markägaren i fråga i stället hänvisad till justitiekanslern.
Alltså, inte nog med att naturreservatet i detta fall har utvecklats till en yngelhärd för granbarkborren till stor förtret för markägare i dess närhet – staten tar inte heller sitt ansvar för att ersätta skadorna som uppstått till följd av vanskötseln. Staten får gärna upplysa om vikten att hålla efter granbarkborrarna, men sopa rent framför egen dörr först!
Vid granbarkborreangreppen efter Gudrun och Per fick skogsägare inom ett visst avstånd från granbarkborredrabbade naturreservat ersättning för de skador de drabbats av. En sådan ersättning måste inrättas igen. Problematiken har i riksdagen lyfts fram för landsbygdsminister Jennie Nilsson (S) – varför händer ingenting i frågan? Är det så här staten ska bete sig mot enskilda?
