Sylvia Asklöf Fortell: Miljöpartiet faller allt djupare ner i kris
Valet av Daniel Helldén som språkrörskollega i höstas gick inte Märta Stenevis väg. Att se dem tillsammans på presskonferenserna - det hölls några stycken - var smärtsamt avslöjande. Språkrörsmodellen ställer krav på att hålla någon slags grundläggande professionalism gentemot varandra, även om rollerna med säkerhet sätter press på samarbetet. Men en situation där de inte ens kan prata med varandra? Det säger sig självt att det är ohållbart.
Mitt i samma storm började det läcka från partikansliet. Stenevi fick hård kritik för att arbetsmiljön var så dålig. Partier har normalt sett en förmåga att sluta leden. Det är i kris det börjar pysa. Vi har sett det tidigare i exempelvis Socialdemokraterna, under den exempellösa Juholtaffären. Interiörerna från Miljöpartiets kansli satte en bild hos allmänheten av ett parti i fritt fall.
Det tredje misslyckandet i höstas, att reformera den märkliga institutionen med språkrör, vittnar om ett parti som inte vågar ta nya steg och pröva nya saker. Det är en farlig väg som resulterar i stagnation. Miljöpartiet var en gång ett parti som ville framställa sig som annorlunda, vad man nu än tyckte om dess politik. Nu har maskrosen har vissnat sedan länge.
Det kan heller inte klassas som något annat än en flopp att ett grönt parti, mitt i en klimatkris, inte klarar sig mer än med näsan över riksdagsspärren, enligt januaris Demoskopsiffror.
Frustrationen kring allt detta intern måste vara mångfaldig.
Så - vem är villig att ta platsen invid Daniel Helldéns sida? Hon eller han har ett styvt arbete framför sig. Det viktigaste för det inkommande språkröret blir att 1) dra jämnt med sin kollega 2) få det interna arbetet på fötter igen.
Det blir utan tvekan Miljöpartiets tuffaste utmaning fram till valet 2026.
